månadsarkiv: augusti 2015

Wirfeldt – hur var det?

Uppställning vid Källeboda

Uppställning vid Källeboda

Hans Villius skulle ha sagt något i stil med:
”Titta i slutet av denna rad med stiliga representanter för vårt 1800-tal. Ser ni mannen som står längst bak? Gideon heter han.—  Anders Wirfält, som är min uppgiftslämnare, är barnbarn till denne Gideon.”

Jag åt lunch i en av de stora salarna på Halmstads slott med Lena och min syssling Anders Wirfält och fick en spännande berättelse om kopplingen mellan min morfar Carl och Sven Wirfelt, legendarisk upphovsman till Sandvik Coromant, en av de stora svenska ingenjörstekniska framgångssagorna. (Min enda egna kontakt med mammas kusin Sven var när jag vid ett besök i Gimo i mitten av 1950-talet blev förevisad hur han kunde fjärröppna garagedörren när bilen var 25 meter från garaget.)

Bilderna och en stor del av texten i detta album är 
hämtade från Anders Wirfälts familjesida [Anders W.]:
http://home.swipnet.se/~w-35321/familjesidan/slaekten.html

Personerna på bilden står kanske ordnade efter ålder? I vart fall vet vi att Gideon var äldst.

Huset i bakgrunden hör till #Källeboda gård. När jag var liten var mina morföräldrar Carl och Axia Källeboda innehavare av gården. Min morfar Carl avled redan 1952.

 

Källeboda

Källeboda

[Gunnar S.]  Mer Källeboda berättat av min syssling Anders: På denna  bild är Augusta och Axel församlade med nio av sina tio barn en vacker sommardag i början av 1900-talet.
Längst till vänster Oskar, på piedestalen Tage, bakom honom Agda, snett bakom mor Karl, bakom bordet Ivar, bredvid far Karin, längst till höger Batseba, småflickorna framför pappa är Hanna och Astrid.
Fotografiet kan vara från 1905.


Näst äldste sonen Karl (bror till Gideon) var den som tog över fädernegården, hans fru hette Axia och de fick inte mindre än åtta barn. Birger, Beryl, Ingrid, Evy, Ella-Britt, Anna-Greta, Gunvor, Erik.


[Gunnar S.]  Evy var alltså min mor. Hon var väl fyra i raden av två pojkar och sex flickor, Det betydde att behovet av handräckning på gården var fyllt och det var en viktig förklaring till att Evy kunde ta sig ut i världen, gå på folkhögskola och bli lärare.
#Källeboda må ha varit en ganska måttligt stor gård, men det faktum att Evy fick ta pianolektioner inne i Huskvarna visar att man inte bara hade skit under naglarna. Min småländska bondsläkt hade så att säga ett visst upparbetat humankapital.
Äldste sonen Birger tog över Källeboda och både han och sonen Evert gjorde tunga karriärer i Centerpartiet Lekeryd och Jönköpings län.


Birger blev alltså ny herre över gården och de sex flickorna kammade nog noll. Den yngste pojken blev brevbärare. Alltid glad och positiv för övrigt.


Evy glömde aldrig att Birger hade manövrerat ut sina syskon och tagit hand om gården. Det gällde ända in i kaklet – hon uteblev demonstrativt från Birgers begravning.
Själv träffade jag som vuxen Birger och hans hustru Astrid från en av granngårdarna över en kopp kaffe på gräsmattan. Jag förvånades och kunde inte tycka annat än att de var ett sympatiskt och intressant par.


(Som äpple är jag fallen långt ifrån trädet. Precis så.)

Gideon.

Gideon.

Men åter till Gideon och hans roll.
[Anders W.] : Gideon var fanjunkare och det är han som är ansvarig för tillkomsten av namnet Wirfelt. Han hette Axelsson efter far sin, som brukligt var på den tiden, men på regementet tyckte man att det fanns för många Axelssöner så han uppmanades att ta ett nytt namn. Han tänkte då på byn Vireda där hans fädernesgård vid det laga skiftet blivit utflyttad en bit på ett fält. Så det fick bli Virfält, ett namn som sedan alla bröderna tog till sig, om än med lite förändrad stavning.


Gideon gifte sig med Anny, de fick fyra barn som nådde mogen ålder, Karl-Axel, Baltzar, Sven-Erik och Anna.

11905779_822553877858696_5297Ivar.651335010529758_n

Ivar.

[Anders W.] Min farfar Ivar (som blev ”Ivar på Långåsa”)  var född 20/1 1890. 18.e juni 1918 gifte han sig med Maria från #Långåsa och på så sätt kom namnet Wirfelt till Långåsa. De fick två söner, Sven och Ingvar.
Sven studerade till ingenjör och gjorde en lysande karriär. Han var mannen bakom Sandviken Coromant – en av de stora svenska exportframgångarna. Det var säkert något som nämndes när jag var liten, men det försvann nog i det småländska agrikulturella bruset.

Men, det kanske fanns ett föraningens tecken om den globala jätten Sandvbk/Coromant,. Jag tänker på Källebodas hö-hantering. Källeboda höskörd hämtades in med häst  och vagn. Från hässjorna svingades höet upp på flaket, ovanpå två kättingar som hade lags ut tvärs över.  När vi sen svängd in gårdsplan, drog Pålle vagnen  renne-förbi, in tili en genomkörsel under ladan/ladugården. Hö-chefen vinschade sen upp hela hölasset på logen med en elmotor. Först upp under taknocken. Sen  sktjutsades hölasset sidledes till lämplig plats.  I moment tre öppnades de två kätttingarna och höet föll på plats.
Oskar arbetade vid postverket, sedan träffade han Hildur och började läsa till präst. Sedemera blev han prost i Järlåsa och Hildur blev prostinna. Det var Oskar som vigde mina föräldrar och flera av Ingvars kusiner. Oskar och Hildur fick två söner Hans-Olof och Torsten.
[Anders W.] Tage, gift med Gunhild, blev bonde i Ulvsmålen. De fick en dotter, Britta.
Äldsta dottern Batseba gifte sig med Edvin Pettersson i Prästekvarn. Batseba dog i barnsäng men barnet överlevde. Det var en flicka som fick heta Eva.
Karin gifte sig med en Wilhelm Drejer. De fick ett tvillingpar, Irene och Wilhelm.
Systrarna Hanna och Astrid öppnade café i Kaxholmen. På lite äldre dagar gifte de sig, Hanna med Gustav Ekblom och Astrid med Sven Sandberg.
[Gunnar S.] Jo, jag minns Hildur i  Järlåsa prästgård!. Ögonblicket när vår svarta C4 Citroën svängde upp på en grusgångscirkel framför prästgårdens entré.  Den blide(?) Oscar hade vigt mina föräldrar.

Tant Hildurs telefonsamtal till Uppsala brukade  sände ut chockvågor i min familj.. För min moder gällde det kanske att försvara sin frigörelse från  familjen med flytt (alias flygt) bort från Småland.

Om Hildur tycktes vara storm, var antagligen   hennes son mild musik. ”Hans-Olof”  associerades med Blekinge.
[Anders W.]  När Ivar kom till #Långåsa var det Axel och Hulda som  regerade där. Huldas far Anders hade köpt gården och kommit hitflyttandes från Järsnäs socken. Mor Johanna däremot hade sina anor här i Barkeryd, detta framgår av Huldas antavla som min gode vän Dag Andersson fått fram vid idogt släktforskande.
Det lär ha varit Hulda som stod för den dagliga driftsledningen på gården medan Axel sysslade med affärer och höll i lite större projekt. Det var Axel och Hulda som byggde ladugården, den blir 100 år i år och är fortfarande i drift.
1915 byggde de huset i Högåsa och hyrde ut det till disponenten på glasbruket som just flyttat från Sund till Äng. När sedan Ivar och Maria tog över gården blev Högåsa Axel och Huldas undantag.
Axel var född i Risabo, Nässjö socken, han blev föräldralös vid tre års ålder och växte upp hos släktingar i Hökhult och Gynge i Lommaryds socken och i Hillestorp i Bälaryd.

Ruth och Henning fick två barn Anders och Inga.

sw

sw1sw2.

Familj – finns det?

1.

Det sommestadska varumärket har växt till sig. Det är snart dags att fira 50 år.

Sommestad skapades under flytt till Uppsala’s Luthagen, närmare bestämt på Börjegatan 7. Ett av många hus som byggpatriarken Diös skapade. Lägenheterna hade öppen spis, vilken densamme Diös alltid personligen slutjusterade i varje lägenhet.

Börjegatan 7

Börjegatan 7. Lägenheten låg halvvägs upp i bildens skugga..

I Diös’ kölista för denna hörnfastighet fanns en joker: Folkskolläraren och kantorn Alvar Den Glade, (fallen efter plåtslagarmästare Gunnar Persson i Tranås) och hans maka Evy Skarpa-Viljan från Husqvarna.

Alvar hade med viss möda lyckats hänga kvar med sin lägenhetsbokning i BRF Dagmar. Spara pengar kunde de nog. Smålännings-kompetens ska man ta på allvar.

I huset skulle annars ovan oss komma att bo neurologprofessorn Bohm, som inte tålde buller, åldrige Biskop Cullberg Västerås högst upp till höger, far till två välkända bröder inom psykiatrin, mitt emot Herr Didner, innehavaren av en exklusiv modebutik, två över oss Fricks, författare och akademiker, osv,

Snett under oss i en tvåa bodde en tid en gladlynt ung man med yvigt blont lockigt hår. Jag tror att han brukade synas i en vit Volvo P1800. Han skojade ofta med grannar och brukade visa att han köpte oxfilé till sin lilla sällskapshund i Konsum tvärs över Fredsgatan. Alvar Den Glade döpte honom förnöjt till ”JS”, eftersom det kryptiskt stod J.S. på dörren. Ja man förstod väl kanske att han förmodligen var kopplad till Korsnäs storfinans och pengar.

Alltså, Jan Stenbeck, kapitalist och svensk samhällsomdanare i världsklass.

 

Lärarbostaden i Börje

Lärarbostaden i Börje

2.

En vacker dag, när flytten från lärarbostaden i Börje till Börjegatan 7 hade närmat sig, stegade en upprörd Alvar Den Glade in i den gula lärarbostaden, 7 km från infarten till Uppsala. Evy försökte likt en vasstungad Sherlock Holmes dra fram kontentan av hans stadsbesök: Jo, då, vi var nog kvar som blivande lägenhetsinnehavare. Om nu inte domprosten XYZ… blum, blum, blum. Men på en annan dörr i trappuppgången än vår  stod det ”A. Persson”!

Anfäkta anamma, nu skulle namn bytas!   Borta var bakdantet av lärarkompisar som bytt namn. ”Ingvar H. Ericsson”-strategin dög inte heller.

Året var 1962. Sex röstberättigade ”Persson” varav fyra barn. Vi barn satt på parkettgolvet under den rejäla dragdörrens öppning mellan vardagsrum och bibliotek i Börje. Tvillingarna var fem år och definitivt begåvade nog att delta. Patentverket hade försett oss med en lista: ”Sommeryd, Sommeröd, Sommefors, Sommestad, Sommeby” och några till. Det enda blockerade var egentligen ”Somme”. Många har väl sett brädgården ”UNO SOMME” vid samhället Sommens järnvägsstation.

Jag röstade ”stad” och hade kunnat tänka mej ”ryd”.

3.

Sommestad har onekligen haft framgångar som varumärke.

Först ut var en advokaten Mats som utvecklade välfärdsstrategierna för idrottsstärnor.( Kusin Mats tog namnet efter benägen förfrågan.)
En professor blev det, med modern genusinriktning. En stycken var möjligen besvärande skralt för att vara i den uppsalakoordinaten. Liten till växten, men naggande god. Carl Tham lanserade Lena och Bo som ett nytt myrdalspar. Alltnog, Lena S. har varit verksam. (”Man måste vara VERKSAM” sa min förste svärfar från F16. Jag tror att han menade att det skulle vara både idoghet och effekt.) Lena gick vidare som energtiminister, ideolog för vänstersocialdemokrater och är nu landshövding. Professorsfamiljen har skickat två söner till engelska högskolor, den ene till Trinity College i Cambridge. Dessa begåvade unga män är dock inte Sommestad utan ”Malmberg”.

Eva, operalibrettist m(mycket)m finns i södra Sverige och ännu mer i Damark.

Emma, danskt barn, och genetiskt halvsyskon med uppsalabarnen, har pappans namn Holten. Hon har den sista tiden turnerat jorden runt och berättat om sitt alternativa koncept för att möta kränkande pornografi i det demokratiserade informationssamhället.

En av mina söner har disputerat på KTH och ansvarar nu för ett laboratorium i Linköping där man bl.a. simulerar datakrigföring.

En annan basar för en programmerngsstudio i Stockholm som sköter dataspelssuccén ”Candy Crush Saga”. Sedan en tid har det varit världens mest spelade spel på mobiltelefon.

Och så är det alla vi andra som kanske gjort väl så viktiga saker utan att vara kändisar.

4.

En utvikning: Min finska hustru Orvokki har en kusin som var enda barnet i sin familj. När hon fick sitt andra barnbarn berättade hon detta för den kusinen. ”Jo, jaa. Jag har trettiotvå.”!! — På ett kusinmöte nyligen i mittersta Finland hade han med sig sina barn- och barnbarnsdata på släktforskningsblanketter. Så hans tal blev inte besvärande långt.
(En cool laestadiankille med husvagn och välbehållen fru. ”Det är klart att det är trevligt, men numera känns det allra bäst när man ser baklyktorna på bilen”, sa han. Då hade han med god fart passerat sextio banbarn!