månadsarkiv: januari 2018

Möte på krönet

Grattis Tjodolf till 40 år

Grattis till din häpnadsväckande framgång som affärsutvecklare och företagsledare i ett globalt sammanhang.

Vid vår kusinträff på Halmstad slott höll jag ett, för min del, omvälvande omvärderande anförande om min far,  alias din farfar,  Alvar Persson/Sommestad. Istället för att beklaga mig över all osämja och ömsesidig brist på uppskattning, lanserade jag en   genomlysning av din farfars klassresa. Tjugo år för sent kan den säga som  vill klandra mig.

Det har givit mig  ett uppslag till en sociologisk hypotes: ”Ingen klassklättring kan ske utan oöverstigliga motsättningar i påföljande generation.”

Jag  öppnade anförandet med en historia om Affe Nilsson, klubbmästare på Upplands nation, som jag hörde till  under studieåren.  Det var alltså slutet av 1960-talet.  Alf brukade tråka mig när jag förlorade i kortspel (vilket jag har svårt att glömma), men han imponerade också genom att lyckas bli anställd på Finansdepartementet redan innan han var klar med sin universitetsexamen.

Nu var det så att Affe var på någon slags släktbjudning någonstans i Norrtäljetrakten.  Därvid blev han presenterad för sin gammel-mormor eller liknande.

”Här har vi Alf, som redan har blivit statssekreterare på Finansen”.

” Ähh de samma sak som folkskollärare”, undrade den gamla damen.

När så inte var fallet vände hon resolut  ryggen till  och gick sin väg.

Mina  åhörare skrattade gott åt detta uppstartsskämt. Jag tryckte också att detta var  roande, ganska länge.. Med tiden skulle emellertid denna historia framstå i en annan mer bekymmersam dager. Det var när min far gjorde mycket klart för mig att han inte kunde förstå vad mitt jobb egentligen var för något.

Att få in en fot…

Framgångsrik chef på King.com – Activision. Drygt 200 miljoner personer spelar Candy Crush Saga varje månad’.. Tjodolf basar för drygt 400 mediearbetare på spelstudios i Stockholm, Malmö och Berlin.

 

I  slutet  av 1960-talet var arbetsmarknaden mycket god för samhällsvetare.  Den socialdemokratiska samhällsmaskineriets cylindrar rusade på högvarv. Några år senare hade en våldsam expansion av universitetens grundutbildning  radikalt förändrat bilden. Att få ett jobb med samhällsvetarinriktning blev lite  svårare.  Jag drog mig fram med lite överliggeri, som stärkte allmänbildningen. Jag var anställd ett år som kårtidningsredaktör (Ergo 1967-1968).

Min fil kand innehöll till slut tolv betyg. (”Studieterminsekvivalentrer”  kan man väl översätta med.) Det blev till slut en  vald studieplan med tanke på de jobb som jag sedan kom att inneha. Min första födkrok var dock att vara kamrer på ett medelstort bevakningsföretag. Mitt arbete i studentkåren i Uppsala och kårtidningen gav mig efter ett par år kontakter ett ”riktigt arbete” på  nationalräkenskaperna på Statistiska Centralbyrån (SCB).  Jag beräknade den svenska privata konsumtionen i BNP. Min närmaste chef  Christer Stenbeck sa medlidsamt ”konstigt att det var svårt att få jobb. jag bara gick upp här och visade mig  när jag hade  en halv termin kvar. De tog mig direkt.”

1971  hade SCB rapporterat att Sverige hade haft sitt första år sen kriget och nationalräkenskapernas införande utan tillväxt. Detta hade skapat oro i den svenska social- ingenjörskåren. Något otänkbart hade inträffat. Men mer skulle följa.

Efter ett par år på  SCB blev jag ”headhuntad” till ny statlig myndighet för utredningar om energi och alternativa framtider

Svenska upplevelser

1990-talet blev en gastkramande färd utför för Sverige, som dock  till slut hejdades av Göran Persson. Sverige  tog nya tag och efter att par decennier var vi ifatt BNP-tätklungan. Vem hade vågat tro det!?

Jag lämnade statliga anställningar efter tio år. Mitt missnöje med statens obefintlighet som arbetsgivare skulle jag väl inte ge godkänt idag, men det blev bra att lämna med tanke på att svenska heydays för planekonomiska drömmerier gick mot sitt slut.

Efter tjugo år som datakonsult och PC-programutvecklare i varjehanda anställnings- och företagsformer,  blev jag återigen vid 53 år anställd på SCB.  Jag gjorde interaktiva statistikpresentationer på webben med Natturvårdsverket, SCB och Eurostat som beställare. Mycket var sig likt sen statens utredande av energiförsörjningen på 1970 och 1980-talet, När jag sa det till mina arbetskamrater tittade de klentroget på mig.

Ja, ja. Torven hade bytt sida, och var numera a bad guy.

 

Din farfar

Du och jag är nog mer märkta av småländska gener än vad vi tror.

Laguppställning.1959. Alvar är 40 år.

Alvar arbetade två år i sin fars plåtverkstad innan han kom därifrån och via folkhögskola kunde ta sig till folkskollärarbanan. Evy hade några äldre systrar som redan var städslade på bondgården, så hon kunde på liknande sätt via seminarium i Kalmar komma till sin första lärartjänst I Svarttorp.

Evy var snabbtänkt och effektiv. Alvar hade förmodligen skaffat sig en  imponerade fond av försäljarkunnande när de monterade hängrännor och stuprör. Hans studiemeriter var nog medelmåttiga.  Men han skulle komma att visa  en imponerande förmåga att lära sig tillräckligt mycket i varje utmaning för att ta sig fram,.

Alvar och Evy började med att ta tjänster  i Småland inte alltför långt från Tranås och Huskvarna. Men Alvar verkar ha haft en vision om Uppsala..

Jag är 36 år på bilden. Vi har flugit till Jönköping för att visa upp oss på en släktträff. Jag tycker att jag inte får ut någonting av det. Men det blir riktigt trevligt när vi övernattar hos Anna-Greta, gitarrspelande frälsningssoldaten och hennes Tage.

Och dit kom vi som du vet

Alvar Persson – en misskänd strateg

En berättelse om mina föräldrar

Det sociala bagaget:

Evy – en begåvad bonddotter.

Nummer fyra av sex döttrar. Arbetskraftsbehovet hemmavid var tillgodosett vid tre flickor och hon kunde således lämna bondgården. Familjen hade viss kulturell förankring. Det fanns präster i släkten och Evy tog pianolektioner i Huskvarna. En av systrarna var en skojsam gitarrspelande glädjespridare. Modern  placerade gården i händerna på äldste sonen vid makens tidiga bortgång, vilket  de sex systrarna aldrig glömde. Denne son, som var äldsta barnet, gjorde  karriär som centerpartistisk kommunalpamp. Och hans  son gjorde  sen sammalunda. Birger och Evert var namnen.

Källeboda, Lekeryd

Källeboda, Lekeryd

Som liten var jag hos mormor på gården en eller annan föräldrasemestervecka. Bilden av mormor är blek. Mest minns jag hennes knäfall på kvällarna på en röd salsmatta och det följande synnerligen röststarka samtalet med Gud.

Alvar –  Mitt-kille i barnaskara på fem. Ansågs vara vek och konstnärlig och beskyddad av moder Hilda, som försåg honom med den kompletta utgåvan av H C Andersens skrifter.

Syskonskaran var  livlig och debattglad. Fader Gunnar i plåtverkstaden var en godmodig homeopatiintresserad liberal. Hans lojalitet med Baptistförsamlingen var hundraprocentig,

Bennichsgatan 5, Tranås. Plåtslagarmästare Gunnar med fru Hilda. Nedervåningen var alltid uthyrd.

Min upplevelse av farfar är hans lyssnande och intresset för andra. Han hade hörapparat som han  således var noga med  att hålla  igång.   Retsamheter om hans vegetariska övertygelse rann av honom. Vid 80 fyllda klättrade han ännu på stegar och gick på tak.

Arv och miljö !

  • Bondgårdsflicka möter hantverkare
  • Protestantisk etik  möter Pingströrelsen
  • Tranås mot Huskvarna

Pappa Gunnar satte Alvar i plåtslagarlära i egen verkstad. Det höll bara ett par år. Fem mil söderut längs 132-an fanns en ung, intelligent och vacker lärarinna som väntade på en man som kunde muntra upp henne. Hon var lärare i Svarttorp och bodde på övervåningen hos skolstyrelsens ordförande.

 

Väg 132- En gång en stolt strategisk länk mellan Tranås och Huskvarna.

Väg 132- En gång en stolt strategisk länk mellan Tranås och Huskvarna. Idag, knappt synlig.

Mina föräldrar lämnade tidigt uppväxt-miljön utan att bry sig om önskningar från hemmet. Deras betyg härvidlag är nog lika blekt som mitt eget. Via folkhögskolor kunde de ta sig till läraryrket, med benägen hjälp av banklån från välgörare i släkten

 

Min omvärdering

Min irriterande och obegripliga sopa till far var egentligen en briljant strateg, vilket jag nu sent omsider har insett. Likt Mao Tse Tung bytte han basområde för att nå avgörande framtida fördelar. Uppmarschen från Småland till lärar- och kantorstjänst i det något sunkiga Jumkil norr om Uppsala var inledningsvis inte någon succé Men Alvar kunde konsten att utstå den husliga sektorns lättfunna vanära, när han såg nya viktiga möjligheter. Jag känner sympati för honom där: ”A man’s gotta do what a man’s gotta do”..

Min historia börjar alltså ta form i Jumkil 1949. Evy klarade på något sätt den omvälvande uppmarschen från det Småländska höglandet, trots att maken hade missat att lärarbostaden var hopplöst omodern. Om det var utedass kommer jag inte ihåg, men jag minns att kylförvaringen var under en stor lucka mitt på köksgolvet.

Alvar och Evy var ett energiskt par som utstrålade modernitet. De måste ha haft bra idéer om samarbete. Som jag minns det, grälade de väldigt sällan. Då  blir det  mycket energi över för nyttig användning.  Evy imponerade säkert på omgivningen när hon pilade runt till olika vikariat i en nästan ny framhjulsdriven Citroën.

Vi hade åkarfamiljen Olsson som grannar invid kyrkan i Jumkil. Olsons Scania hade hämtat oss från Bringetofta till Jumkil. Familjen Olssons skulle komma att följa oss till Börje, och bygga hus och lastbilsgarage garage i kyrkbyn.

Bilägande var ingen självklarhet. Och att båda föräldrarna förvärvsarbetade var inte heller så vanligt

Bilägande var ingen självklarhet. Under andra världskriget tömdes landet på privatbilar – gengasbilar var inte så vanliga. Man fick köa för att få tillfälle att köpa en fabriksny bil. Och att båda föräldrarna förvärvsarbetade var inte heller så vanligt.

Jag minns inte så mycket av Jumkil. Hos Olssons hade Kurt och hans storebror märkliga lådbilar som deras pappa byggde med cykelhjul. Ett annat synminne  är att Evy fixar det uppvärmda dopvattnet i en emaljerad mjölkkruka i köket och  går över till kyrkan  precis när det är dags.

Jumkil var nog ganska ok . Något liknande gullviveinvasionen i Jumkilsåns dalgång har jag aldrig senare sett.  Jag kunde cykla med min trehjuling genom lärarbostadens stora rum.

Vi har  kanske lockats att peka finger åt Alvar. Han var, enligt den traditionella könsrollsregeln, portad från köket. Man kunde sen försöka göra honom till åtlöje för obefintliga hushållskunskaper. Han vek aldrig från sin rätt att begära fram ketchup till bordet, oavsett vad som serverades. Han hade en liten fristad längst bort i skafferiet där han förvarade sina älskade torra upplandskubb. Evy själv  hade andra mål ån att förolämpa sin man på feministiskt maner.

Men ibland kunde det köra ihop sig på allvarligare sätt. Flytten till Jumkil var ju Alvars egen idé och den föreföll  antagligen i det korta perspektivet som misslyckad och grundad på felaktiga fakta. Samma tjurskalliga djärvhet tror jag att min far tog till  när han knappt tio år senare vägrade inhibera en enmånads engelsk språkkurs i Keswick, England. Evy var hårt belastad av att tvillingarna var nyfödda, Att åka hemifrån just då måste ha renderat honom dumstruten av andra graden. Jag minns att Evy vid något tillfälle beskrev hur hon kände sig trängd med ett stort hushållsansvar. ”Jag var tvungen att krypa upp på köksbänken när tvillingarna blev för jobbiga.”

Alvar vek inte ner sig. Engelska i enhetsskolan var den tidens stora kunskapslyft. Jag tror faktiskt att utan engelska skulle karriären dött för dem båda.

Åter till tidslinjen 1949 – 1952.  Mina föräldrar var nog överens om att Jumkil inte var rätt plats.   Efter 2-3 år började kusten klarna.

Socken-politikerna i grannsocknen Börje fick upp ögonen på Alvar och Evy Persson. Utpendlande uppsalalärare var kanske ett bekymmer för Börjeskolan. Smålänningar hade kanske något extra? Börje kommun visade musklerna och erbjöd jobb åt dem båda. I erbjudandet ingick bygge ett av en modern tjänstebostadsdsvilla i bästa läge mellan prästgård, skola och kyrka.

1951 års kommunreform skulle förvisa politikerna i Börje till det avlägsna Bälinge i nordost. Börje låg tätt inpå Uppsala. ”Bälinge” väckte skepsis, ja det blev närapå ett skällsord. Jag tror att Börje-politikerna gärna beslutade att satsa på Alvar och Evy, i sista minuten, innan Börje upphörde som kommun.

Lärarbostaden i Börje. Min två år yngre bror syns på infarten. Placeringen av det nya huset skar av sammanhanget prästgård - kyrka vilket fick börjes kulturelit att protestera, men efter en nedvinkling av taket gick bygget igenom.

Lärarbostaden i Börje. Min två år yngre bror syns på infarten. Placeringen av det nya huset skar av sammanhanget prästgård – kyrka vilket fick Börjes kulturelit att protestera, men efter en nedvinkling av taket gick bygget igenom.

Men det var inte bara Bälinge. Börje gränsade till en storstad. Börje församling hade tillförts pastoratet Helga Trefaldighet i Uppsala, vilket innebar att Alvar som skolkantor faktiskt regelbundet träffade och blev bekant med personer från kyrkans högkvarter. Hans gedigna konversationsskolning i  köken i Adelöv, Säby, Asby och Tranås gav säkert utdelning nu.

Med en kör kopplade han greppet om socknen.

Med en kör kopplade han greppet om socknen.

Ännu viktigare var att han rivstartade med att sätta upp en kyrkokör.  Kören samlade  (som man kan se på bilden)  en stor del av socknen. Behovet av en social samlingspunkt måste ha varit på  topp.

Framgången växte till sig. Alvar kunde dra ut ännu några bas-träklaffar på kyrkorgeln. Skorna dansade över klaviaturen under hans fötter.  Om jag var med satt jag på den stora reservblåsbälgen på orgelns  baksida. Tråkigt men det var dock alltid frivilligt.

Börje låg under F16-flottiljens uppstartssektor.  J29-Flygande Tunnans piloter  vrålande upp över Börje. Det hände att de störtade i en kohage nära dig. Under kriget och ett par decennier därefter, innan man fått stopp på olyckorna med bättre felrapporteringssystem, omkom 1000 piloter. Det sägs att de skickligaste och djärvaste gick åt först. Vad jag inte visste var att en fanjunkare och blivande svärfar till mig körde hårt med  de värnpliktiga ute på F16 – Ärna. Den legendariske fanjunkaren ”Rinkan” var under några formativa år min svärfar. Jag uppskattade det mycket, som jag  kunde lappa ihop mina vuxen- och familjeförebilder. För Rinkan var jag en måg som gav  lite motvikt till  bristen på en egen son.

Stridsflyget betydde att Börje socken  under decennier var belagd med byggnadsförbud, något som bidrog till den säregna letargiska atmosfären. Det var ett land mellan skog och Uppsalaslätt, ett land där tiden har stannat. Ett land utan vatten, sånär som på den lilla Libro bäck med vackra raviner, som i takt med välståndshöjningen hade changserat till avloppsdike. Det bekom mig inte mycket, jag hade på somrarna i det sjöglittrande Småland som hemort.

Skördetröskorna markerade dock tidens förändring och den svenska ekonomins pansarchock. De stationära tröskverken med remdrift byttes under femtiotalet mot silvriga traktordragna underverk, med en man på säckbytarplattformen.

I nästa rationaliseringssvep försvann säckbytaren. Man går över till självgående bredkäftade eleganser, som tar sig fram utan traktor.

1. Lärarbostaden, tvärs över vägen till skolhuset för 3-4 och 5-6. Skolan för 1-2 låg uppe vid kyrkan. Lärarinnan fröken Johansson hade stor hårknut, var barsk men oftast solig. Hon  hade en släng av gamla tiders oinskränkta lärarmakt.. Varje dag kom hon ut med buss inifrån Uppsala.
2. Här bodde Anders Norlin, min bästis. Min mors kom-hem-till maten-gonggong nådde lite förbi kyrkan men inte hit.
3.  Kyrkan på en låg kulle från 1400-tal, takmålningar frilagda. Skolhus på vars övervåning vaktmästare Gösta med hustru Dora bodde. Det var tre döttrar, varibland Yvonne, den mellersta, nog var vackrast. Övragårdhs lanthandel låg granne med kyrkan. Åkare Olsson med Scania-lastbil fanns där. Farbror Gösta skaffade TV till fotbolls VM 1958.
4.Närmaste skogen som jag kartrerade, indelade i områden och begåvade med USA-staters namn.
5. Skolgård. Alvar ock vaktmästaren spolade is vintertid på närmaste åker. Dasslänga vid vilken jag som minderårig fick mitt ärr i pannan av en vilseflugen spade. En av de stora grabbarna i sexan skulle hugga sig in på tjejernas. Lindad i rödrutiga handdukar och liggande på bilgolvet gick lärar-Citroënen in till Akademiska sjukhuset.             
6. Socknens ski-resort ”Kvarnbacken”. 28 m.ö.h. Här lurade (eller coachade) jag min yngre bror Staffan att kasta sig utför mot löfte om 25 öre. Han for in i ett stenröse och bröt benet.
7.Skogen hos Anders. Här låg vårt primära skridskokärr.
8. I Nyby brukade det vara skidtävlingar för alla åldrar. Med prisbord.
9. Gäsmesta. Mystisk plats där vägen gick i en extra rätvinklig krok för att följa gårdens staket längs två sidor. Apropå vägnät: När jag återsåg vägarna i vuxen ålder blev jag häpen. Smalt och absolut omöjligt att mötas utanför skyltade mötesplatser. Där hade bussen gått?! Och de dög fortfarande!?
10. Här låg missionshuset. Jag bevistade söndagsskolan. Jag vet inte vilken roll den spelade. Jag tänkte mig nog den som en utslängd nypa småländsk frikyrklighet i främmande land. 11.Här kände jag ingen, Home of Olga Karlsson.
12. Lite utanför vägkkorset i Ströby  – socknens kommunikationscentrum. Intill korsningen ligger ett lågt  barack-liknande hus . Socialnämnd fanns även här.. Sväng höger för att komma till Bösslinge, Brunnby eller järnvägsstation. Eller fortsätt mot stan förbi Skäggesta. Bösslinge och Skäggesta var viktiga gårdar vars blivande hemmansägare Lasse och Ingmar var jämnåriga med mig.13. Här bodde den något äldre grabben Lövling, som hade höjdhoppsställning och övade stavhop.p

 

 

Alvar och Evy uppskattades säkert av de trygga och något sävliga upplänningarna. De långa lärarsomrarna ägnades i familjen åt motoriserade landskapssemestrar i STFs anda. Jag byggde kojor i träden med Anders Norlin, hade fotomörkrum och kemilab i källaren och åkte omkring i skogen på vintern med en kristallmottagare på släden.

Anders Norlin var min kompis. Hans mor hade tragiskt dött i cancer när den yngre pojken Mats var liten. Anders tog inte över gården efter pappa Olle utan blev flygsteward. Om jag förstod rätt så ägde pappa Norlin genom arv en andra lantbruksfastighet intill kyrkan. Han hade i alla fall två smedjor. En i skogen, ovan gården där vi hade vårt primära skridskokärr. I den fick jag en gång se honom smid-banka  till plogbillar. Smedja nummer två låg i bäckdalgången nära kyrkan.

Anders var jämnårig med mig och skulle komma att följa mig till realskola efter fjärde klass. Således två barn till realskola: folkskollärarens och storbondens pojk som bodde nära kyrkan. (Formeln var  4 år folkskola, 4 år i femårig  realskola, fyra år i gymnasium. Det var en specialare som ingick i  en kompromiss mellan Högern och Socialdemokraterna på 1920-talet).  Vad ska man säga om den segregationen?  Ett benchmark för PISA att beakta.

Skol- och kyrkvaktmästarens tre flickor ingick i detta lilla bildningskluster.  För flickor var det flickskolesystemet som gällde.  Vaktmästare Gösta  ordnade  generöst med samåkningslösningar. Vintertid blev vi skjutsade till Börje anhalt. På tåget från Heby, Morgongåva och Järlåsa kom landsbygdens smala urval av läroverkselever. I den mån som de inte var inkvarterade i skolhem, kanske stöttade av stipendier. i USDA

Den ljusa årstiden cyklade Anders och jag hela vägen till Seminariets Övningsskola (7 km) .  Vi lunchade i finlandssvenska fru Stenroths studentmatlag på Sturegatan 14. Tre kronor per dag.  Lämnades i kuvert på fredagarna..

Det är svårt att hitta något som mina föräldrar upplevde som bestämt negativt med Börje. Förutom den hårda lerjorden, så osmåländsk.  En sak som dock ofta kom upp vid köksbordet och som satte myror i huvudet på min far var hur han skulle hantera Olga Karlsson i Tiby. Olga ville ha ambitiösa mål i kyrkokören, och hon pressade ständigt Alvar med att hon skulle ha en tydlig roll som sopransolist.

Det finns mycket mer att säga om intressanta saker i Börje. En professorsfamilj  bodde i  Enbacken. Sju barn som gav ut en stenciltidning (”Elefantposten”) och bjöd alla och envar på ljusstöpning vid jul. De två äldsta barnen, som Alvar förmodligen har haft som elever, var Lars, som blev en namnkunnig expert på barnuppfostran och Bengt, professor i astronomi. Bengt har skrivit en tänkvärd bok om hur relativitetsteorin kom till som jag har tänkt läsa ett par gånger till.

Bengt lånade ut en en mycket fin refraktor (90 mm) tillverkad i Åbo till MNF på läroverket , där jag var en av två  medlemmar i astronomisektionen. Jag monterade på kamerahuset från faster Signes förkrigs-spegelreflex-kamera och tog ganska fina diabilder på månen. Skolföreningen MNF  fick disponera de två små kupolhusen i astronomiska institutionens park.

Reflektion:  Detta speglar kanske ganska väl min krokiga livsbana.. Jag dras till naturvetenskaper men i min miljö finns inget stöd för laborativa verksamheter och inga forskarförebilder. Faster Signe fanns alltid med på ett hörn och märks med sitt benägna teknikstöd (humanist som hon var). Hon gav sin avancerade systemkamera (En förkrigs-Exakta) till mig och höll alla syskonfamiljer med låne-vändåtta filmkamera. Jag tog några steg som amatörastronom, men upptäckte att långa fryskalla ensamma nätter vid teleskop inte var vad jag behövde. Min fil-kandexamen kantrade över från naturventenskap till samhälle och humaniora.

Vi trivdes såvitt jag kunde förstå ganska bra  i Börje. Men Alvar Persson skulle vidare. En sparsam smålänning med idéer kan försätta berg. Efter tio år föll Jerikos murar. Vi bytte namn och flyttade in till 150 m2 i bästa Luthagen-läge i Uppsala.

Klassklättringen var fullbordad.

Både Alvar och Evy fortsatte dessutom sina lärarkarriärer. Alvar var glad som ett barn över att som inspekterande metodiklektor få snurra runt med inrikesflyget.

De kunde vara nöjda.

Vi barn startade andra projekt.

  • Själv valde jag att arbeta som statstjänsteman med framtidsstudier om energi och klimat.  Vurmen för u-lands arbete, ja u-land allting, byttes under sjuttiotalet ut mot en krishantering av energiförsörjningen.
  • En av mina systrar blev professor, energiminister och landshövding.
  • En annan valde konsten och blev scenograf och opera-librettist.
  • Min bror, som inte blev äldre än 21, var på gång som religiös trubadur eller popartist. Verkligen kreativt!

Och racet fortsätter med Alvar och Evys barnbarn

  • Mina egna barn valde som sin pappa IT-yrken. Den äldste har blivit synnerligen förmögen på sin förmåga att vara framgångsrik chef i globala dataspels-företag.  Nummer två är teknologie doktor och ägnar sig åt forskning om säkerhetsrisker i stora system och min yngste är företagare databranschen.
  • Ett systerbarn har studerat i Cambridge (Trinity College) och forskar i Nationalekonom (Harward). Ett annat har utbildning från London School of Economics och har börjat en juristkarriär.
  • I Danmark finns ett barnbarn som har etablerat sig som en internationell auktoritet på feminism och kvinnlig frigörelse.
  • I Hamburg finns hennes musikaliska  syster, som går en exklusiv utbildning till opera-regissör.

Ja, Alvar det hade du väl inte trott?!  Hur har du fått till det?  Envis som fan var du. Kunde inte slå en tennisboll med mg utan att räkna poäng. Du har berättat att du blev folkpartist efter att ha sett Bertil Ohlin valtala i Tranås. Och det var inte ekonomin, det var att han uppträdde så elegant med slips och kostym. Jag kan inte säga att jag förstår…

Vi barn, och särskilt jag, skapade oöverstigliga problem och mina föräldrar resignerade till slut. Att falla tillbaka på ett umgänge de goda vännerna från de första lärar-åren i Småland blev en lösning. De gamla vännerna möttes så att säga i Uppsala efter pensioneringen.

En vänskap mellan fyra lärarpar som träffades i Småland varade livet ut, De återsamlades på livets höst i Uppsala.

En vänskap mellan fyra lärarpar som träffades i Småland varade livet ut, De återsamlades på livets höst i Uppsala. Kanske är det Gärdebylåten som de river av här?

 

 

 

 

Hans Furuhagens sista bok (2010) Natur och Kultur

Bibeln och historien

Om tidsmaskiner  hade funnits, skulle jag ha velat se Jesus tala i ut  i intervjusoffan i programmet ”Min sanning”,

Jesus från Nasaret, judisk agitator, sannolikt upprorsledare och kanske filosof.  Det vore tveklöst intressant att få veta mer om om den mannen.

Men det är tyvärr omöjligt att veta vad Jesus hade för politisk  plan och vision, eftersom ett koppel grekiska religionsmakare dragit ihop Jesustraditionen till en religion grundad på…?

Ja man kan undra. Ingen av de fyra evangelisterna hade sett Jesus i aktion. De fabulerade utifrån muntliga berättelser om vad som hänt flera decennier tidigare. Jesus verkade i en ständigt oroligt hörn av Orienten. Här hade egyptier och assyrier dragit förbi under minst tusen år, utan att vilja ta hand om besvärliga smånationer, varav judarna var en. Och inte någon av de mer framstående.

Den judiska nationen har  lämnat sparsamt med arkeologiska avtryck efter sig. Filisteerna närmare kusten får sina fiskar varma i bibeltexterna, men de imponerar mera på arkeologerna som utvecklade samhällen.

Inte heller romarna var hågade att organisera Palestina med omnejd. De nöjde sig med att stötta upp Herodes, en lokal härskare. Det skulle dröja till upproret 70 e.Kr innan romarna satte punkt. Då krossades den judiska nationen totalt. Diasporan tog över och judarnas tålmodiga politiska begåvning började sin resa.

De fyra evangelisterna var greker och hade nog inget intresse av att vårda judarnas revanschism och Messiasdrömmar. I evangelierna läser man om en Jesus, som ena dagen är revolutionsromantiker och upp nästa dag vänder andra kinden till och verkar vara Mr Icke Våld. Lena Andersson väckte rabalder och blev rekordsnabbt svensk intellektuell, när hon i radioprogrammet Sommar ville övertyga om att Bibel-Jesus inte är någon snäll person.

När sen romaren Paulus tar rodret, körs alltsammans genom flistuggen en gång till. Ut kommer en omfattande religionskonstruktion, som antagligen totalt vänder ut och in på ursprungsversionen. Från att ha varit en judisk nationell dröm om att kasta romarna i havet, blir kristendomen en extremt internationalistisk rörelse där en otäck detalj är att det påstås att judarna i plenum skulle ha röstat för att Jesus skulle hängas på kors.(Tämligen osannolikt kan man väl tycka! Läsaren erbjuds ingen förklaring. )

Här ska en kristen tänka ”jaha, naturligtvis”. I mer än 50 år har jag undrat hur resonemanget är uppbyggt. Jag tappar helt tråden. Hur en sån rappakalja har kunnat ligga till grund för Västerlandets civilisation och påvestolens framgångar under 2000 år förstår jag inte!

Bibeln är väl synonymt med ”sanning”. Men sättet på vi de olika delarna  i Gamla och Nya testamentet plockats ihop inger väl oro. En analys av texterna gör det likaså.

Så kommer arkeologin in med en vetenskaplig metod att fastlägga fakta.

Mot det står Nicea år 325  ?

Torgny Lindgren har skrivit en fyndig  roman om predikanten som förlorar gudstron. Han är en rättskaffens man som inte ser annan råd än att uppsöka alla de bygden som han frälst i sin tidigare gärning och berätta om sitt misstag, Rätt ska vara rätt.

Hans Furuhagen var inte bara studentspexare, han forskade också i Antikens liv.
Han bevakade den arkeologiska forskningen ocjh noterade att att arkeologin för östra Medelhavet var lite speciell eft,ersom det ofta dök upp forskare med en ensidig syn på fynden. De kunde typiskt vara utsända av någon ”Biblical Society” i USA.

Furuhagen kommer fram till att  Bibeln i många fall berättar en annan historia än arkeologin  För att göra en lång historia kort, så visar sig fynden från judisk äldre historia vara oroande få. David med kungalängd kan man nog få att stämma.. Men att det skulle ha funnits  någon drottning Saba och en mäktig Salomo med stort tempel är mycket osannolikt. Skriftliga belägg från närliggande länder saknas. Ett dominerande Salomos rike borde ha lämnat spår efter sig. Allt talar för att det är ett förskönande litterärt skapande i den fyndfattiga perioden 1000-500 f.Kr.

En ateist undrar då hur den kristne förhåller sig till att den judiska historien saknar sin grundläggande dramaturgiska poäng.

Det handlat kanske om ”Alternativa fakta”.  Saliga äro de —  -?

Rekommenderas:

Hans Furuhagen: Bibeln och arkeologerna Natur @ Kultur 2010