Kärlek och konsekvens

Skilsmässa -. nästan alla ska vi den vägen vandra…

Skilsmässofrekvensen i Sverige är väl högre än förr. Detta förorsakar samhället stora kostnader. För många människor medför det onödigt lidande. Dock, få verkar bry sig om detta.

Jag räknar på fingrarna och kommer fram till att i min omgivning har nästan alla syskon och kusiner (som jag känner till) och mina egna barn, utom ett, genomgått #skilsmässa.

Men om jag ser en generation  bakåt, hade ingen skilt sig. Jo det var väl någon, kanske.

Alltnog, nästan alla får bita i gräset och  klarar sig inte undan ett ofta rätt plågsamt och ärelöst haveri.

Jovisst. Jag har själv skilt mig. Flera gånger. Som gammel man ville man gärna ge ett och annat råd. Som likafullt  aldrig kommer att nå fram. Intellektuell perception utbildas nästan alltid sent i livet.

Rådet är att man inte ska agera känslostyrt, vilket jag har gjort varje gång:
– Var saklig och prestigelös
– Erkänn fel och ouppmärksamheter
– Rikta blicken stadigt framåt

Nästan ingen skilsmässa rullar tillbaka. Det finns ingen väg tillbaka. Du har förmodligen en brinnande lust att få berätta om vad hemskt du blivit utsatt för. Men de juridiska procedurerna är så fiffigt utformade att du aldrig kommer att få den chansen.

Medges att många skilsmässor innehåller svek, otur och vanära. Det kan verkligen tas som djupt drabbande kränkningar. Vilka i sin tur kan ge märkliga krafter. Inspiration kan frigöras. Författare delar inte sällan med med sig av kärlekens subjektiva vulkanutbrott.
Själv har jag mestadels varit en defensiv krisdämpare – ett lätt byte för vår tids dogmatiska mansförakt.

Jag vet inte, men det är väl så att de flesta skilsmässor är drivna av aggressiva män med empatibrist. Som dessutom är otrogna. Sådana varianter har dock inte funnits i min värld. Vilket för mig kan ha varit en del av problemet.

Olika kan det vara, men fortsättningen stavas alltid kreativ förstörelse.

Man ska alltså helst bita huvudet av sina känslor och agera snabbt och målinriktat. Förhandla, avsluta, köp ut! Som bonus kan du räkna hem år och månader av inbesparad själavård.

Jag har från början varit en psykiatriker – förnekare. (”Jag på en analyssoffa – aldrig!”). Som vis man förstår jag inte detta. Det är nämligen precis vad som behövs. – KBT!

Det var mina råd i fråga om skilsmässor. Och jag vet nog att nio av tio inte lyssnar till det.
(Det har till slut gått upp för mig att man som ung kan ha helt fel. Vara kortsynt, patetisk, utan fokus, vilse i perspektivet.)

Om nio av tio äktenskap slutar illa,varför tillåter vi det? Det är ju uppenbart att äktenskapskonstruktionen inte är adekvat.
Eftersom nästan alla äktenskap slutar i oreda, psykiska störningar och allmän besvikelse, till skada inte minst för barnen, verkar det vara en bra ide att med lag tidsbegränsa äktenskap.
Förslagsvis till 15 år med möjlighet till förlängning med 10 år i taget.

Det är vad jag kan se vanligt att kvinnor håller i familjen målmedvetet till 45-50 års åldern, med barnen uppdragna. Då söker de sig ofta sig ut på nya äventyr.
Kanske män har en motsatt process? Äktenskapsperioderna måste naturligtvis jämkas mot barnens behov.
Med optionella skilsmässopunkter skulle nog problem hanteras med bättre framförhållning. Båda parter skulle bli mindre benägna till överdrifter. Det borde bli en mindre risk för att obearbetade kriser växer till exploderande ångpannor.

 
What do you want to do ?

New mail

 
What do you want to do ?

New mail

 
 
What do you want to do ?

New mail

 
What do you want to do ?

New mail

 
What do you want to do ?

New mail

 
What do you want to do ?

New mail

 
 
What do you want to do ?

New mail