Category Archives: Uncategorized

Ebbe, mitt äldsta barnbarn är på ingång till 10 årsperrongen.

Hej!

Jag har varit bortrest tre veckor och har inte tunat in mediebruset. Men nu har jag vridit på bruskranen tittat på en del av dina filmer.

Det är fint! Vad som imponerar mest på mej är att du är mycket duktig på att förklara och dramatisera(=göra teater eller film av något)

Och jag fffffffatttaarr inte hur du håller kameran när du rör dig i filmen!
Det får du visa när vi träffas!

Hälsningar

din farfar

Och du, var rädd om din lillasyster!. Jag bara säger det. Det är ett gott råd från en som vet. Dom har hemliga regler. Så man ska inte vfta med pikkadollen i tid ch otid. Då kan man förlora.

Astrid Dufborg

Edlunda40år_allagästerLäser i DN att Astrid Dufborg har stämplat ut. Vi växlade några ord på Edlunda-jubileet 2012. Det påminner mig om vikten att göra mer. Att bemästra livet på en högre växel. Astrid och jag mätte och trätte vårt tänk några år i Edlundas sommarkollektiv.

 

197X:  Här började vi vår resa, vår våg i världshavet. – Jag minns, så kort dit!

AD

Mr Parkinson meets Camptocormia

_maarg

På bilden visar jag en prototyp till en “anti-camptocormia “-motvikt som jag försöker att trimma in till ett användbart hjälpmedel för de som drabbats av det föga uppmärksammade parkinson-camptocormia-syndromet. 1)

Den ofrivilliga framåtlutningen (“bend forward”  , som för min del inträffar efter 300 till 500 meters gång, är ganska kraftig.  (Därav anekdoter om inopererade stålstavar som krupit ut genom huden?.)

Vanligt förekommande hjälpmedel för rak hållning (typ Hälsovästen) förslår inte. Dessa syftar till att dra upp hålllningen/ryggen genom att spänna axlöarna mot en gördel nedanför magen.

Botox-metoden är motsatt väg och kalibreras för att försvaga framåtlutningsmuskeln (psoas). Jag påbörjade ett sådant försök. Den första injektionen gav inte någon effekt på muskeln. Jag avbröt projektet eftersom kända resultat inte var uppmuntrande.

Ett ordentligt mothåll behövs. (Precis som Archimedes konstaterade, när han skulle flytta jorden.) Rollatorn fungerar därför bra och är (tillsammans med barnvagnar och kundvagnar min standardlösning. Ett lätt tryck mot handtagen då och då räcker ofta för att Camptocormia -syndromet inte ska utlösas. Däremellan kan man puffa vagnen framför sig. Och om Om rygg- och bukmuskulatur stelnar (i en lätt kramp) kan man stödja sig på (häva sig på) rullatorn.

Hur ska man få det att fungera? Rullatorn och gångstavar tar mothåll i marken. Alternativt kunde man använda något att gripa tag i. Som i ett takhandtag i en tunnelbanevagn.

Tyngdkraften är mitt val. Mottrycket ska anbringas precis mot gångjärnen i veka livet. Axlarna ska dras bakåt så att ryggen blir uträtad och lodrät. Om tyngdpunkten för hela ekipaget hamnar över benen kan man stå bekvämt.

Jag inhandlade ett exemplar av Haglöfs klassiska fotvandringsbarnstol. I utfällt läge kommer övre kanten av bärstolens ryggbåge att hamna på ett rejält avstånd från kroppen. Det nyttiga vridmomentet ökar om tyngd lastas på ramen och det ökar med av ståndet ut från ryggen.

Vridmomentet åstadkommer ett tryck på rätt plats på ryggen. Konstruktionen går att fälla ihop. Dessutom kan man bära lite packning.

Prototypens tyngd längst ut är ett exemplar av prosten Gustaf Unestams teologiska avhandling och monografi över socknen Söderby-Karl i Roslagen (Förgyllt klotband) C:a 4 kg. Vikten kan varieras. Jag tänker mig en sandpåse som kan läggas ini den blixtlåsförsedda yttre påsen.

1) ”Camptocormia is defined as an abnormal flexion of the trunk that appears when standing or walking and disappears in the supine position. The origin of the disorder is unknown, but it is usually attributed either to a primary or a secondary paravertebral muscle myopathy or a motor neurone disorder. Camptocormia is also observed in a minority of patients with parkinsonism.”


2). Gustaf Unestam var en prost i Uppsala Trefaldighet, som under 1950-talet då och då hedrade Börje kyrka med gudstjänst. Gustaf U. hade en magnetisk framtoning av närmast deGaulleskt slag. Han satte myror i huvudet på kantorn (min far) och tjusade säkert sopraner och altar i kyrkokören. Han kom alltid i sin illröda Mercedes 220, som han parkerade ostentativt  på kyrkkullens trafiknav.

Söderby Karl är en ganska liten socken utanför Norrtälje, men Gustaf Unestams teologiska beforskningsnit gjorde den tung. Inte en spade eller baktråg undgick sin förklaring.

1

Candy Crush Jelly Saga is Launched Worldwide.  –  King.com frontar med Tjodolf Sommestad i lanseringen av det nya mobiltelefon-appen “Candy Crush Jelly Saga”!

Man må säga att det tar sig.

Min äldste son Tjodolf har under några år haft uppdraget att sköta förvaltningen  Kings flaggskepp Candy Crash Saga, under ett par störst i världen  bland mobiltelefonspel. På King.com basar han över uppemot 500 personer i olika “studios”-
Jag har själv sysslat med datorutveckling sen 1980. Helt eller delvis. Så när sonen väljer sin väg och den består i att utveckla “IT”, så blir far nöjd (eller överraskad).

2

Föräldraskapet har ibland gått knaggliga vägar,  Jag reste en gång tur och retur Stockholm – Storå (en tid då jag var varannan-helg-pappa) för att framföra till matteläraren i klass nio därstädes att han borde ge de elever som presterade bra intresseväckande uppgifter. Att lära sig mer om Pythagoras sats och liknande var inte att förakta menade jag. Men nej. Duktiga elever skulle ägna sig åt att hjälpa dem som inte låg främst i boken. Han visste vilka som skulle vidare till gymnasiet, och med dem kunde han ta upp ekvationer de sista veckorna. Jag fick vid ett annat tillfälle höra att han i en dispyt med Erik och Tjodolf hade sagt att “Er blir det aldrig något av”
Erik (grundare av Springworks ) hade som Tjodolf flyttat till Stockholm och läst vid KTH. Han hade vid något tillfälle haft en bitsk artikel i lokaltidningen om att det inte gick att nå framgång om man bodde kvar i en kommun som Lindesberg – en känga som han sägs ha ångrat efteråt.

Tjodolf hedrar dock Lindesberg sedan många år med att bo där och långpendla via Arboga till Stockholm. Ibland vidare till styrelsesammanträden i London.

Sommestad
Det var en gång tre bröder som begav sig ut i världen för att finna lyckan…

3

Jante på dig om du tycker att jag är ute i ogjort väder! Jag har garden uppe!
Sverige, denna olagomliga krutdurk för teknisk och social utveckling, är nog en gåta för samhällsvetenskapen. Men börsvärderingarna och överlåtelsepriserna för Svensk digital excellens är en tydlig skrift på väggen. Ericsson, Jan Stenbeck, Skype, Spotify, Minecraft. Och nu King.com, som köps ut för $5.9 Billion.

Jag har sett detta vårt olagomliga idealland, som under decennier devalverat socialdemokratisk framåtanda till anemisk intellektuell smog. Detta land har levererat världsledande storföretag under en industriell epok och har i vår tid varit en av de mest drivande miljöerna för utveckling av den nya globala informationsekonomin. Televerkets och Ericssons drivbänk för mobiltelefoni som är grunden för att Ericsson fortfarande är världens största leverantör inom mobilsystem. Jan Stenbecks alla uppstarter som skapat många viktiga företag och varit inspiration för entreprenörer. En rad framgångsrika innovativa system har gjorts av svenskar i Sverige. De har värderats mycket högt när de sålts till större företag. Skype, Minecraft och Spotify är exempel. Och nu King.com som går för fem miljarder dollar.

Hur kan vårt land, drogat av Jantelagen, hur kan det ha blivit en stabil hotspot för utveckling av framtidens teknik? Mina tankar går till matematikläraren i Storå, vars vision var en folkets praktiska och solidariska matematik för landsbygdens folk. Och de fjantiga stockholmarna drivna på flykten.
Jag undrar om dagens pedagogiska debatt har något att lära av Storå.
Min salig moder kommenterade att min syster Lena blivit miljöminister med “Jag tycker nog att det inte är så bra. Jag tror att hon får för mycket att göra”

4

All försiktighet inför liv och karriär behöver kanske inte lyda under Jantelagen. Jag reagerade väldigt negativt när min salig fader kom in i köket i Röhälla och berättade att min kusin X skulle ge upp karriären som orkestermusiker för att bli tandläkare. “Så, skönt! Nu behöver de inte oroa sig.”

Destruktivt, beklämmande! Tänkte jag.

För några år sen stötte jag av en slump på denne kusin  X när han gick runt med en manskör på parkvägarna vid Stångån i Linköping. De rev av något traditionellt firande i stadsparken. Han ångrade inget och spelat hade han naturligtvis gjort.

Jag hade fel!

Att ha musiken som hobby kan nog fungera (eller hur Susanne?). Musiken i dess kompetitiva ekvilibristiska form kan kanske bli för ensidigt. Jag har hört berättas om en diskussion där några av mina kusiner, som gjort musik-karriären, hade sådana funderingar.

5

Så, man ska väl inte trampa på brödet. Vi fyrtiotalister har kanske levererat en historisk parentes? Att bry sig bara om kultur och bildning och spotta i röda kuvertet med pensionsprognosen – det är kanske inte hållbart?

 



 

November News:
Activision Buys Candy Crush Maker King For $5.9 Billion



TJODOLF in Linked-In

 

 

Wirfeldt – hur var det?

Uppställning vid Källeboda

Uppställning vid Källeboda

Hans Villius skulle ha sagt något i stil med:
“Titta i slutet av denna rad med stiliga representanter för vårt 1800-tal. Ser ni mannen som står längst bak? Gideon heter han.—  Anders Wirfält, som är min uppgiftslämnare, är barnbarn till denne Gideon.”

Jag åt lunch i en av de stora salarna på Halmstads slott med Lena och min syssling Anders Wirfält och fick en spännande berättelse om kopplingen mellan min morfar Carl och Sven Wirfelt, legendarisk upphovsman till Sandvik Coromant, en av de stora svenska ingenjörstekniska framgångssagorna. (Min enda egna kontakt med mammas kusin Sven var när jag vid ett besök i Gimo i mitten av 1950-talet blev förevisad hur han kunde fjärröppna garagedörren när bilen var 25 meter från garaget.)

Bilderna och en stor del av texten i detta album är 
hämtade från Anders Wirfälts familjesida [Anders W.]:
http://home.swipnet.se/~w-35321/familjesidan/slaekten.html

Personerna på bilden står kanske ordnade efter ålder? I vart fall vet vi att Gideon var äldst.

Huset i bakgrunden hör till #Källeboda gård. När jag var liten var mina morföräldrar Carl och Axia Källeboda innehavare av gården. Min morfar Carl avled redan 1952.

 

Källeboda

Källeboda

[Gunnar S.]  Mer Källeboda berättat av min syssling Anders: På denna  bild är Augusta och Axel församlade med nio av sina tio barn en vacker sommardag i början av 1900-talet.
Längst till vänster Oskar, på piedestalen Tage, bakom honom Agda, snett bakom mor Karl, bakom bordet Ivar, bredvid far Karin, längst till höger Batseba, småflickorna framför pappa är Hanna och Astrid.
Fotografiet kan vara från 1905.


Näst äldste sonen Karl (bror till Gideon) var den som tog över fädernegården, hans fru hette Axia och de fick inte mindre än åtta barn. Birger, Beryl, Ingrid, Evy, Ella-Britt, Anna-Greta, Gunvor, Erik.


[Gunnar S.]  Evy var alltså min mor. Hon var väl fyra i raden av två pojkar och sex flickor, Det betydde att behovet av handräckning på gården var fyllt och det var en viktig förklaring till att Evy kunde ta sig ut i världen, gå på folkhögskola och bli lärare.
#Källeboda må ha varit en ganska måttligt stor gård, men det faktum att Evy fick ta pianolektioner inne i Huskvarna visar att man inte bara hade skit under naglarna. Min småländska bondsläkt hade så att säga ett visst upparbetat humankapital.
Äldste sonen Birger tog över Källeboda och både han och sonen Evert gjorde tunga karriärer i Centerpartiet Lekeryd och Jönköpings län.


Birger blev alltså ny herre över gården och de sex flickorna kammade nog noll. Den yngste pojken blev brevbärare. Alltid glad och positiv för övrigt.


Evy glömde aldrig att Birger hade manövrerat ut sina syskon och tagit hand om gården. Det gällde ända in i kaklet – hon uteblev demonstrativt från Birgers begravning.
Själv träffade jag som vuxen Birger och hans hustru Astrid från en av granngårdarna över en kopp kaffe på gräsmattan. Jag förvånades och kunde inte tycka annat än att de var ett sympatiskt och intressant par.


(Som äpple är jag fallen långt ifrån trädet. Precis så.)

Gideon.

Gideon.

Men åter till Gideon och hans roll.
[Anders W.] : Gideon var fanjunkare och det är han som är ansvarig för tillkomsten av namnet Wirfelt. Han hette Axelsson efter far sin, som brukligt var på den tiden, men på regementet tyckte man att det fanns för många Axelssöner så han uppmanades att ta ett nytt namn. Han tänkte då på byn Vireda där hans fädernesgård vid det laga skiftet blivit utflyttad en bit på ett fält. Så det fick bli Virfält, ett namn som sedan alla bröderna tog till sig, om än med lite förändrad stavning.


Gideon gifte sig med Anny, de fick fyra barn som nådde mogen ålder, Karl-Axel, Baltzar, Sven-Erik och Anna.

11905779_822553877858696_5297Ivar.651335010529758_n

Ivar.

[Anders W.] Min farfar Ivar (som blev “Ivar på Långåsa”)  var född 20/1 1890. 18.e juni 1918 gifte han sig med Maria från #Långåsa och på så sätt kom namnet Wirfelt till Långåsa. De fick två söner, Sven och Ingvar.
Sven studerade till ingenjör och gjorde en lysande karriär. Han var mannen bakom Sandviken Coromant – en av de stora svenska exportframgångarna. Det var säkert något som nämndes när jag var liten, men det försvann nog i det småländska agrikulturella bruset.

Men, det kanske fanns ett föraningens tecken om den globala jätten Sandvbk/Coromant,. Jag tänker på Källebodas hö-hantering. Källeboda höskörd hämtades in med häst  och vagn. Från hässjorna svingades höet upp på flaket, ovanpå två kättingar som hade lags ut tvärs över.  När vi sen svängd in gårdsplan, drog Pålle vagnen  renne-förbi, in tili en genomkörsel under ladan/ladugården. Hö-chefen vinschade sen upp hela hölasset på logen med en elmotor. Först upp under taknocken. Sen  sktjutsades hölasset sidledes till lämplig plats.  I moment tre öppnades de två kätttingarna och höet föll på plats.
Oskar arbetade vid postverket, sedan träffade han Hildur och började läsa till präst. Sedemera blev han prost i Järlåsa och Hildur blev prostinna. Det var Oskar som vigde mina föräldrar och flera av Ingvars kusiner. Oskar och Hildur fick två söner Hans-Olof och Torsten.
[Anders W.] Tage, gift med Gunhild, blev bonde i Ulvsmålen. De fick en dotter, Britta.
Äldsta dottern Batseba gifte sig med Edvin Pettersson i Prästekvarn. Batseba dog i barnsäng men barnet överlevde. Det var en flicka som fick heta Eva.
Karin gifte sig med en Wilhelm Drejer. De fick ett tvillingpar, Irene och Wilhelm.
Systrarna Hanna och Astrid öppnade café i Kaxholmen. På lite äldre dagar gifte de sig, Hanna med Gustav Ekblom och Astrid med Sven Sandberg.
[Gunnar S.] Jo, jag minns Hildur i  Järlåsa prästgård!. Ögonblicket när vår svarta C4 Citroën svängde upp på en grusgångscirkel framför prästgårdens entré.  Den blide(?) Oscar hade vigt mina föräldrar.

Tant Hildurs telefonsamtal till Uppsala brukade  sände ut chockvågor i min familj.. För min moder gällde det kanske att försvara sin frigörelse från  familjen med flytt (alias flygt) bort från Småland.

Om Hildur tycktes vara storm, var antagligen   hennes son mild musik. “Hans-Olof”  associerades med Blekinge.
[Anders W.]  När Ivar kom till #Långåsa var det Axel och Hulda som  regerade där. Huldas far Anders hade köpt gården och kommit hitflyttandes från Järsnäs socken. Mor Johanna däremot hade sina anor här i Barkeryd, detta framgår av Huldas antavla som min gode vän Dag Andersson fått fram vid idogt släktforskande.
Det lär ha varit Hulda som stod för den dagliga driftsledningen på gården medan Axel sysslade med affärer och höll i lite större projekt. Det var Axel och Hulda som byggde ladugården, den blir 100 år i år och är fortfarande i drift.
1915 byggde de huset i Högåsa och hyrde ut det till disponenten på glasbruket som just flyttat från Sund till Äng. När sedan Ivar och Maria tog över gården blev Högåsa Axel och Huldas undantag.
Axel var född i Risabo, Nässjö socken, han blev föräldralös vid tre års ålder och växte upp hos släktingar i Hökhult och Gynge i Lommaryds socken och i Hillestorp i Bälaryd.

Ruth och Henning fick två barn Anders och Inga.

sw

sw1sw2.

Familj – finns det?

1.

Det sommestadska varumärket har växt till sig. Det är snart dags att fira 50 år.

Sommestad skapades under flytt till Uppsala’s Luthagen, närmare bestämt på Börjegatan 7. Ett av många hus som byggpatriarken Diös skapade. Lägenheterna hade öppen spis, vilken densamme Diös alltid personligen slutjusterade i varje lägenhet.

Börjegatan 7

Börjegatan 7. Lägenheten låg halvvägs upp i bildens skugga..

I Diös’ kölista för denna hörnfastighet fanns en joker: Folkskolläraren och kantorn Alvar Den Glade, (fallen efter plåtslagarmästare Gunnar Persson i Tranås) och hans maka Evy Skarpa-Viljan från Husqvarna.

Alvar hade med viss möda lyckats hänga kvar med sin lägenhetsbokning i BRF Dagmar. Spara pengar kunde de nog. Smålännings-kompetens ska man ta på allvar.

I huset skulle annars ovan oss komma att bo neurologprofessorn Bohm, som inte tålde buller, åldrige Biskop Cullberg Västerås högst upp till höger, far till två välkända bröder inom psykiatrin, mitt emot Herr Didner, innehavaren av en exklusiv modebutik, två över oss Fricks, författare och akademiker, osv,

Snett under oss i en tvåa bodde en tid en gladlynt ung man med yvigt blont lockigt hår. Jag tror att han brukade synas i en vit Volvo P1800. Han skojade ofta med grannar och brukade visa att han köpte oxfilé till sin lilla sällskapshund i Konsum tvärs över Fredsgatan. Alvar Den Glade döpte honom förnöjt till ”JS”, eftersom det kryptiskt stod J.S. på dörren. Ja man förstod väl kanske att han förmodligen var kopplad till Korsnäs storfinans och pengar.

Alltså, Jan Stenbeck, kapitalist och svensk samhällsomdanare i världsklass.

 

Lärarbostaden  i Börje

Lärarbostaden i Börje

2.

En vacker dag, när flytten från lärarbostaden i Börje till Börjegatan 7 hade närmat sig, stegade en upprörd Alvar Den Glade in i den gula lärarbostaden, 7 km från infarten till Uppsala. Evy försökte likt en vasstungad Sherlock Holmes dra fram kontentan av hans stadsbesök: Jo, då, vi var nog kvar som blivande lägenhetsinnehavare. Om nu inte domprosten XYZ… blum, blum, blum. Men på en annan dörr i trappuppgången än vår  stod det ”A. Persson”!

Anfäkta anamma, nu skulle namn bytas!   Borta var bakdantet av lärarkompisar som bytt namn. ”Ingvar H. Ericsson”-strategin dög inte heller.

Året var 1962. Sex röstberättigade “Persson” varav fyra barn. Vi barn satt på parkettgolvet under den rejäla dragdörrens öppning mellan vardagsrum och bibliotek i Börje. Tvillingarna var fem år och definitivt begåvade nog att delta. Patentverket hade försett oss med en lista: ”Sommeryd, Sommeröd, Sommefors, Sommestad, Sommeby” och några till. Det enda blockerade var egentligen ”Somme”. Många har väl sett brädgården ”UNO SOMME” vid samhället Sommens järnvägsstation.

Jag röstade ”stad” och hade kunnat tänka mej ”ryd”.

3.

Sommestad har onekligen haft framgångar som varumärke.

Först ut var en advokaten Mats som utvecklade välfärdsstrategierna för idrottsstärnor.( Kusin Mats tog namnet efter benägen förfrågan.)
En professor blev det, med modern genusinriktning. En stycken var möjligen besvärande skralt för att vara i den uppsalakoordinaten. Liten till växten, men naggande god. Carl Tham lanserade Lena och Bo som ett nytt myrdalspar. Alltnog, Lena S. har varit verksam. (”Man måste vara VERKSAM” sa min förste svärfar från F16. Jag tror att han menade att det skulle vara både idoghet och effekt.) Lena gick vidare som energtiminister, ideolog för vänstersocialdemokrater och är nu landshövding. Professorsfamiljen har skickat två söner till engelska högskolor, den ene till Trinity College i Cambridge. Dessa begåvade unga män är dock inte Sommestad utan ”Malmberg”.

Eva, operalibrettist m(mycket)m finns i södra Sverige och ännu mer i Damark.

Emma, danskt barn, och genetiskt halvsyskon med uppsalabarnen, har pappans namn Holten. Hon har den sista tiden turnerat jorden runt och berättat om sitt alternativa koncept för att möta kränkande pornografi i det demokratiserade informationssamhället.

En av mina söner har disputerat på KTH och ansvarar nu för ett laboratorium i Linköping där man bl.a. simulerar datakrigföring.

En annan basar för en programmerngsstudio i Stockholm som sköter dataspelssuccén ”Candy Crush Saga”. Sedan en tid har det varit världens mest spelade spel på mobiltelefon.

Och så är det alla vi andra som kanske gjort väl så viktiga saker utan att vara kändisar.

4.

En utvikning: Min finska hustru Orvokki har en kusin som var enda barnet i sin familj. När hon fick sitt andra barnbarn berättade hon detta för den kusinen. ”Jo, jaa. Jag har trettiotvå.”!! — På ett kusinmöte nyligen i mittersta Finland hade han med sig sina barn- och barnbarnsdata på släktforskningsblanketter. Så hans tal blev inte besvärande långt.
(En cool laestadiankille med husvagn och välbehållen fru. ”Det är klart att det är trevligt, men numera känns det allra bäst när man ser baklyktorna på bilen”, sa han. Då hade han med god fart passerat sextio banbarn!

Uppsala – Två sidor av en å. Insiktens kattguld och vetenskapens ovedersägliga lerslätt.

Uppsala 1930

Jag har haft mina formativa tonår och lite till i Uppsala. Jag har omsider upptäckt att ungdom som närmar sig  universitetsstaden utifrån kan ha ett mycket uppskattande och romantiskt förhållande till staden. Jag for illa av Uppsalas värld sedd från insidan och tog till en sandemosisk flykt från den. Såsom somliga spränger sin barndom för att få fart på livet.

Mitt Uppsala låg på is och blev sällan besökt under decennier. Men bara sjunket, inte glömt. Jag upptäckte ganska nyligen att jag i Stockholm kunde ge 30 år yngre arbetskamrater som  bodde i Uppsala värdefulla informationer om gatukorsningar, adresser och  annat.

Den nobla kartan härovan satt under några barndomsår nålad på väggen i lärarbostaden, men försvann senare någonstans. Det förmoderna Uppsala ter sig som en nätt fyrkant. Det gula i övre högra hörnet är en stor frodig veteåker som fanns ännu på min tid. Den  höll Luthagens ljusgröna halvfunkisbastioner på några hundra meters avstånd.

Uppsala är en delad stad. Fyrisån är en mental berlinmur, som överträffar det mesta i den vägen. Jag bodde på Börjegatan 7, på gränsen mellan Luthagen och det egentliga akademiska Uppsala, alias östra stranden. Vad det nu än var, så var det något secluded.

Det borgerliga Uppsala på västra sidan är inte samma stad. Den store  entertainern Owe Thörnqvist är en fin ambassadör för den som vill  veta mer om Uppsalas namne.

På mogenhetens höst har jag känt ett visst behov av uppsaliana. Jag har ett hyggligt stort  grafiskt blad som  visar Nybron i regnblänk och Carolina på sin introverta höjd. Jag hängde aldrig själv på Nybron som andra gymnasister, men just där till vänster i bilden satt jag försommaren 1966 på kafeet, en trappa upp, ovanför “Umbrella”-butiken, som låg mittemot Bok-Viktor. Där satt jag i maj eller juni och läste Gibbons “The Decline and Fall of the Roman Empire”.

Nybron

Jag har aldrig kommit igenom “Ulysses”. Inte heller Robert Musil för den delen. Filosofi och historia, Gibbon omvärderad, lingvistiska uppfinnardrömmar och boende vid Medelhavet blev det.

Tre söner har jag – alla exceptionellt framgångsrika på olika IT-områden. Ibland ser jag  diskussioner  bland dem av mer samhällsvetenskapligt slag.  Då tänker jag att jag nog har ett ganska vasst vidvinkelperspektiv.

(Inlägg i Facebook, ang “Kvinnor stressar sönder sin sömn
aftonbladet.se”)

“Min son, välkommen hem till mans-buren. Var det feminism eller kommunism? Somliga väljer vänsterspåret och funderar aldrig på att kliva ur. Som vissa VPK-vänner jag har. Vänskapen med Kuba tycks aldrig falna. Och skådespelarkommunister. Och amerikansk vänster som älskar den tro på det himmelrike som centraleuropeer har fått sopa ihop skiten efter. DN:s och Aftonbladets kultur-redaktioner är nog det trygga vattenhålet för sådan “hard-wired” vänster.

Andra kämpar länge med frågan om man växt upp till att bli lurad och manipulerad. Man kan prova andra spår, men oddsen för att man ska passa är inte goda. Axess-folket har försökt lansera en motståndsrörelse i idé-debatten i Sverige, men jag har inte imponerats. Somt är lite för banalt. Mitt råd: Lämna postmodernistiska hyperradikaler åt sitt öde. Historiens dom kommer ifatt en dag. Såsom den kom ikapp Den Tredje Ståndpunktens aktivister efter 1950-talet. Bli inte provocerad! Tänk på att akademiska intellektuella drabbningar går folkmajoriteten förbi.Lär av verkligheten, desarmera begreppsapparaterna.

Härute i Hässelby växte Herbert Tingsten och Gunnar Sträng upp. De gick i samma folkskola ute vid Kyrkhamn vid Hässelby “Avföringsverk”. Herbert bodde i ingenjörsvillan och Gunnars pappa mockade skit på verket under vidriga förhållanden. De gjorde en fin resa utan vare sig Jante eller modern examinerad ignorans! Herbert förskansade sig på DNs ledarredaktion och jagade tredjeståndpunktare med hagelgevär under många år.  Gunnars statsminister-chefer hade ett hemligt NATO-medlemskap inlåst i ett kassaskåp på högkvarteret.

Det finns alltid viktiga saker att utveckla. Lär av verkligheten! Vårda vår manlighets traditionella roller, de behövs. Lär av dem som är dig emot. Kalla dig inte feminist eller hederskvinna! Så kommer skatteåterbäringen i form av en fin papparoll farande på en linbana till just dig!”

Lenngren

Lenngren

Mekanisering och lutningskoefficient.

2015-04-15 12.23.41

 

“Jordbruket började mekaniseras i Europa och Nordamerika på 1800-talet. Drivkrafterna var en ökad befolkning och att kunna överföra arbetskraft till den framväxande industrin.”

Jo-män. = Elektrifiering, som utvecklades oväntat snabbt i Sverige.

= Maskiner. Och traktorer. I Sverige är den bensindrivna lilla “Grållen” magisk i åminnelse. Ingenjör Ferguson från Irland utvecklade tekniken att hänga redskap  hydrualiskt efter traktorn i stället för att släpa dem. En möjlig kandidat för ett  ingenjörsnobelpris avseende jordbruk i  tjugonde århundradet.Ferguson/Grålle

I Grekland ser man inte så mycket traktorer, men desto fler av dessa  pickups, Breda mellanting mellan personbil och lastbil.  När jag ser dem tänker jag att inte ska man väl köra cementsäckar, sten eller matjord med dessa finlackerade cowboy-fordon från Chevrolet, Toyota eller Mitsubishi!?

Men det är just vad man gör. I Grekland är plan mark sällsynt i många landsändar, Specialiserade jordbruksredskap som glider fram över plana vidder är omöjligt att tänka sig. Man räknar sig nog inte i  hektar utan i olivträd.

Ofta ligger byarna åtskilliga hundra meter över havets nivå. Antingen för att de är gamla och man då ville komma ur vägen för bysantiners, venetianares och turkars ständiga krigande.. Eller kanske skälet är att man är lika förtjust i fantastiska utsikter som turisterna.

Men allt ska upp! Varenda säck cement, varenda byggnadssten och all konsumtion som en modern tillvaro kräver.

Den mörbultade men virila Chevrolet-pickupen från den amerikanska prärien har ett  andra hem här. Det tjugonde århundradets mekanisering i Medelhavets bergstrakter.

Koroni

tmp_IMG_358940262496391414377863“Koroni is one of the prettiest towns of the Peloponese. It is reminiscent of some of the islands, with its whitewashed houses set round a small port rising up to a low hill behind, on which perches the castle. It has that sleepy air of everyone waiting for the daily ferry to arrive, when they will all suddenly burst into frenetic action. Except in Koroni, the ferry never comes.”

Andrew Bostock har skrivit en utmärkt reseguide för Peloponesos. Kanske han alluderar på Lawrence Durrels orient- och medelhavsromantiska Alexandriakvartetten, i vilken författaren går ned till postbåten varje måndag får att se om det kommit något brev från Alexandria.

Attityder till utomsocknes verklighet varierar över många skalor. Den infyttade svensken berättar sin sanna skröna om de grekiska hantverkarna som alltid kommer en annan vecka och som inte håller med om fördelen med husritningar. Sture Linner å andra sidan berättade i ett sommarpratarprogram om sin vurm för antiken som bland annat tog sig uttryck i att han mitt under brinnande världskrig tillsammans med en kamrat smög upp på ett nazi-bevakat Akropolis i Aten för att göra en akademisk lagerkransning på rätta stället.

Bilden visar min tillfälliga utsikt i Koroni. Ännu i väntan på turistsäsong. Kyrkklockan slår varje halvtimme, som i sympati med min PD-medicinering. Småfågelkvitter och blomsterängsprakt. Bara på marginalen lite ångest för att det grekiska mobilnätskortet snart är tömt i social-medias brunnar. Posten i Grekland lär vara bra, men det mentala avståndet dit är svåröverstigligt.

Tillfälliga utsikter är av större vikt än permanenta.

Jag har en bekant som kunde vara en av kvinnorna i Alexandriakvartetten. Som sökte Medelhavets läkande mystik. Hon fick mina fyra Durrelböcker sist vi sågs.

Ska läsa Sigrid Kahles memoarer. Där finns en koppling till framstående tyska och svenska orientalister. Forskningsinsatser som inte passar in i tesen i Edward Saides kioskvältare om vårt beklagansvärda förakt för Orienten.