Smakprov från Gunnar Sommestad: SVENSKA RESAN

ISBN -978-91-88915-66-5

 

Kapitel 12

Jag vill inte ha någon mat!

Det är klart att du skall äta. Om du äter snabbt nu så hinner du vara ute och leka en stund till.

Robert tittade fram och tillbaka mellan hustru och dotter.

Micke skulle också gå och äta förresten. Jag ska ändå inte leka.

Det blir inget mer nu i kväll, det vet du.

Ingen mjölk, ingen macka, om du går ifrån. Det vet du.

Jamen, jag är ju inte hungrig, hör ni inte det!

Ät nu! Du förstår inte hur det känns sen i kväll. Du kommer ändå och vill ha mjölk sen när det är läggdags. Det är bättre att äta nu…

Ni ska alltid bestämma. Men när bara pappa är hemma, då får jag gå ifrån.

Effekten var stingande, men Robert tog ett nytt tag.

Men Sofia, det är  bara dumt att hålla på och tjafsa så här…Om du tar den här mjölken… och halva den här mackan.. så kan du gå ut och leka sen.

Jag vill inte leka. Micke får ju aldrig vara ute efter middan. Aldrig.

Men han går ju upp tidigare också. Du kan kanske vara inne hos honom  eller också kan du be honom fråga om han får vara hemma hos oss inne i ditt rum tills dess det blir barnprogram.

Då får du ta hand om läggningen. Nu när jag har fått in vanan att hon ska städa undan leksakerna före middagen!

Vadårå?  Det kan väl inte spela så stor roll. Dom får väl vara inne hos Micke då.

Ni ska alltid improvisera och ändra. Jag ställer inte upp på att du ändrar det du lovat inför barnet!

Vad sur du var då! Jag kan tvätta istället i kväll så att jag också får något vettigt gjort.

Vad hopplös du är Robert! Du kommer hem och sätter dig inte in i någonting! Vad tror du jag är hemma på eftermiddagarna för? För att jag inte kan jobba, eller vadå?

Vad har det med det här att göra?

Varför är ni arga nu igen?

Sofia tittade ner i tallriken.

Vi bara diskuterar, man måste göra det ibland också. Du kan väl äta lite på mackan. Pappa sitter nog med sen när det är doktor Snuggles.

Om man har ont i magen kan man inte äta. Det hade jag förut på toaletten hos Micke.

Om du dricker upp nu så kanske du kan gå och ringa Micke. Det finns nog en glass till er var i frysen tror jag.

Jo jag är hemma för att det ska fungera bättre för oss allihop. Jag vill inte städa i Sofias rum en gång till om vi har gjort det just innan du har kommit hem. Är det så himla svårt att fatta det!

Du behöver väl för fanken inte vara så upprörd. Jag har bara försökt lugna ner Sofia lite. Jag har inte haft en tanke på några städningsrutiner.

Nej, det är just det. Du tänker på jobbet. Inte hemma. Tror du att jag går här och planerar för att du ska komma hem och bestämma att Sofia ska lägga sig senare. När ska vi träffas. Klockan tio när alla är trötta?

Jag vill inte ha bråk. Jag blir bara förbannad när du håller på och provocerar, Då tycker jag det är bättre att var och en är på sitt håll.

Ok, tvätta du. Men räkna inte med mig.

Det var bara ett förslag. Det är mycket tvätt, det vet du också. Vi kan väl tvätta ihop efter det att jag har lagt Sofia?

Just nu har jag inte lust med någonting.

Ska du borsta tänderna eller ska du läsa saga?

Vad nu då, ska du ändra på det också nu. Det är min tur. Du hjälper till på en massa områden men det är ändå jag som får ta hand om själva ansvaret. Och det tackar du inte mig för! Du tror att du är så jämlik, så att det är inte sant. Du bara solar dig i glansen och tar emot beröm från andra för att du är så hjälpsam. Hur tror du jag känner det. Det är jag som får planera semestrar, middagar, allt. Som om det vore självklart. Du bara smiter.

Vadå! Jag har väl inte gått omkring och skrutit om nåt. Jag inte väl inte rå för vad för kaffesnack andra går och sprider. Jag tycker visst du är duktig.

Ja, men när köpte du sist någonting åt mig. Du är så djävla grå. Blommor present eller nåt. Fan, Henry, han kunde åtminstone komma hem med lite Four Roses och kondomer en fredag när det hade varit för djävligt. Inte ens det duger du till. Du är totalt utslätad. Totalt. Ska bara hänga med och vara strömlinjeformad.

Jag gör ju så  mycket jag hinner. Jag har inte bett någon att gå och berömma mig så att du blir ledsen. Men det är i alla fall så att jag gör en hel del hemma som både du och jag vet att ingen av mina läkarkollegor gör. Jag har varit hemma med barn många månader och det har vi varit överens om att det är viktigt. Jag hämtar Sofia, nästan hälften av tiden. Ok, jag gör allt det där för att jag vill det. Men du måste väl för fan besinna dig och inte hålla på med det där snacket om att jag är så lealös och inte kan planera och ta initiativ. Vad vill du ha egentligen?

Jag vill ha en karl som kan någonting. Som inte bara far runt i kjolarna och är inställsam.

Vadå inställsam! Det finns ingen annan som skulle säga om mig att jag är inställsam eller osjälvständig. Jag får jämnt en massa kritik för att jag är tvärtom. Du är ju helt orimlig. Fullkomligt orimlig!

Men hur var det när vi var på Västkusten. Du sa inte innan att du inte ville åka. Du bara följer med och så blir det skit efteråt, för att du måste åka och vikariera. Tror du att jag tycker att det är kul att vara där med dig om du inte vågar tala om att du inte vill vara där. Du luras. Jag kan ge mig sjutton på att det inte var vikariat utan att du var hemma och knullade nån av sköterskorna på distriktsläkarmottagningen!

Du är inte klok!! Varför håller du på så där!

Du säger ju aldrig någonting! Vad det är som är fel. Fattar du inte det!! Och varför är du aldrig glad åt nånting? Du är så djävla nollställd. Blir man så där för att man ska försöka att vara så duktig och jämställd? Om du åtminstone kunde vara glad för att jag har köpt hem tournedos i dag. Men nej, du säger ingenting. Det är väl bara som det alltid är. Jag förstår varför dom andra tjejerna har låtit dig gå. Du finns ju till slut inte!

Jag var visst glad för middagen idag. Jag pratade en lång stund om det. Vad snackar du om! Och det där med otrohet, det är ju otroligt. Det är mest synd om dig själv att du går och tror sånt där. Vad kan man göra åt det.

Du är så djävlig!!

Ylva hade redan slungat det tunga vinglaset, som de hade fått av Karin och Jerker, med full kraft mot Robert och det träffade i tinningen och försvann sen in i ett glasat bokskåp. Han kände en sekunds bortavaro innan han kom till sans. Blodet rann redan på halsen, men han kände med handen att det bara kunde vara ett begränsat köttsår, han kunde ju tänka. Ylva storgrät och stod i hallen och rev och ryckte, halvt påklädd. Han hörde hur hon skramlade med extranycklarna till bilen.

Vad ska du göra. Du är ju inte klok, jag vill ju bara prata med dig. Ylva!!

Nu är det slut. Nu sticker jag. Du får ta barnet. Jag skiter i allting. Men bilen tar jag. Jag ska skicka dig meddelande om advokat.

Men Ylva, du kan inte åka iväg. Du är inte nykter. Du kan köra ihjäl dig. Du måste för sjutton förstå att vi är rädda om dig. Det är ju OK allting, fan du behöver inte tycka om mig, men gör dig inte illa för det! Om jag är jobbig så vet jag i alla fall att du bryr dig om Sofia. Jag kan går ut istället om det känns bättre.

Hon var redan ute. Han visste inte om han vågade springa efter henne, hon kunde bli ännu mer desperat. Hon borde inte åka iväg med bilen. Han visste hur många singelolyckor dom fick in på akuten. Först nu kände han sig på gränsen till desperat. Han gick ut i alla fall, men då hade hon redan startat. Hon verkade inte titta bakåt nånting. Det var becksvart och höstkallt ute och släckt i alla grannhusen. Han stod halvvägs mellan vägen och huset med blodskjortan mot huvudet. Han kände nattkylan i de bara fötterna och pulsslagen i tinningen. Det droppade genom skjortan ned på innebyxorna som Ylva hade köpt åt honom för länge sedan. Motorljudet från deras bil dog bort.

Han måste gå in. Sofia hade inte vaknat mirakulöst nog. Han var ledsen. Oerhört ledsen. Han hade en impuls att väcka Sofia och ligga och gråta med henne, men han hejdade sig redan tanken hade kommit på plats för något så lättköpt. Han tejpade igen sig över badkaret och plockade glas över halva vardagsrummet. Bokskåpet hade ett djupt hack i mittstolpen. Att byta ut glaset kunde ju inte vara något problem. Han behövde göra något åt alla blodfläckar omedelbart, han kunde inte tänka om fläckurtagningsmedel, bara kallt vatten visste han. Mattan, hur skulle det gå. Han hade svårt att se för tårarna som hade runnit en stund.

Han satte sig igen vid bordet, på samma plats. Det värkte och värkte i bröstet. Han hade ingen gud att be till, det var inte hans värld, men han hoppades på under. Utan gud. Han ville att hon kom tillbaka. Hon fick inte skada sig. Han hoppades att hon inte skulle åka så långt. Kanske bara till jobbet och sova där. Men egentligen trodde han inte det. Hon hittade inte så bra, hon åkte nog bara runt och parkerade sen. Kunde han tro på det, eller ljög han? Bara hon inte hann bli ännu mer upprörd.

Han var helt tom, helt tom. Tiden värkte svart.

—————–

Att det är i domstol fastslaget att jag och min familj skall behöva leva med beskyllningar av detta slag om jag fortsätter med det här jobbet gör mig oerhört besviken. DN-intervju med statsminister Fälldin: Överväger starkt att avgå. Är oerhört besviken.

Saab-Scanias VD Curt Mileikowsky ska avgå och ägna sig åt politisk verksamhet i folkpartiet. Säger Mielikowsky: Tanken att ägna mig åt politik har funnits vid flera tillfällen i mitt liv, men inte förrän nu har jag fått ett tillfälle att förverkliga den.
Beskedet att Curt Mileikowsky tänker ägna sig åt politik var på fredagskvällen helt obekant för folkpartiets partistyrelse. DN har sökt Ola Ullsten för en kommentar. Han var dock ej anträffbar.

Grunander stark man. Nästa bas för Svenska Ishockeyförbundet. Ove Rainer går.

Inte sedan Midnight Cowboy har jag så totalt kapitulerat inför en film som efter att ha sätt John Travolta i Saturday Night Fever.  DV.