Åkte långfärdsskridskor igår kväll på Lännerstasundets is och minns det än. Anders Gunér har ett inlägg på DN:s ledarsida med mycket trovärdiga förklaringar på varför ungdom i (kvasi-)sociologiska intervju-undersökningar ger en negativ bild av framtiden. "..med stigande ålder närmare sig framtiden..". Sublimt faktiskt.
Samtiden är ett numera ett samhälle som satt sig på framtidens bakhasor. En generation före min filosoferade en gång om att atomkraften skulle göra energin gratis. Så blev det inte. Men vi fick en framtid med det nya att informationen är nästan gratis. Nämligen i den meningen att alla kan upprätta punkt-till-punkt eller "broad-cast" förbindelser och arkiv nästan gratis.
Framtiden (det vill säga de produktionsförhållanden som redan är faktum) passar väldigt illa visar det sig. Den framtid som har närmat sig med stigande ålder avskys av många. Det är här som symmetrin Gunérs teorier hamnar ute på tunn is.
Hela produktionssystemet för böcker, tidningar och musik är underminerat och måste på något sätt raseras och byggas om.
Samma med den politiska professionalismen. Vi kan inte i längden låta oss styras av en så marginaliserad samhällskast som dagens politiker med deras mycket udda vanor och referensramar. Men vad är alternativet? Det kommer uppenbarligen att fortsätta tills det blir ännu mycket värre.
Den samhällsvetenskapliga utbildningen och forskningen är på ett osjälvständigt sätt sammankletad med politikernas och den samhälleliga informationens kris. Jag kan inte komma på något viktigt att säga om den.
Lika envis som en DNsk eller SvDsk ledarskribent är jag. Men inte
så bitter, jag tror att jag sitter i rätt båt och att
det blir ganska trevligt.