Affärsidéerna på internet är mycket underfundiga och skojiga. Det är rusning. Det här blir ett roligt år. Och fort går det. Även om man kan bli lite utled på framkanten, beklagandes att allt inte var i går.
Mitt pyssel med den korrekta politiska ordlistan på riksdagslistan får vänta några dagar tills jag får lite fler timmar över.
I DN:s essä-hörna diskuteras tro och vetande i en liten debattfäktning. En forskare skriver i veckan mästrande att tänkandet oavvisligen är fysiologiska processer i våra hjärnor. Gosh! Det går alltid i alla tider att köra rakt in i bergväggen! Journalister försöker numera med några månaders mellanrum övertala om att filosofi är mode. Jag känner mig lite illa berörd. Filosofin med så stort F är för mig förknippad med demonstrativ improduktivitet och mångstavelseskjutande.
Tillbaka till tillvaron, som numera innehåller mycket av materiell glädje och kreativ tillfredsställelse. Domedagsprofeterna gömmer sig i sopsorteringen, hårt medtagna av överdosen av tillväxthämmande livssubstans. Ideologier ruttnar alltid. Efter miljörörelsen står de militanta feministernas fotfolk i kö.
Det kan vara dags att bekymra sig över alla de intellektuella kamrater som blev kvar i 1900-talet.
1900-talet är nog väldigt illa ute. Kom på idag att politikens kris inte är något märkligt. Det är konkurrens om oss som begåvningar och konkurrens om vår tid. Varför skulle yrkespolitiker, som inte vill förnya sig, ha ett automatiskt försteg? Äga ett privilegium som prästen i prediksstolen i gamla tider.
Opinionsbildning är en viktig och krävande bransch. Journalister och lobbyister har satt på haspen till hönsgården. Och håller tyst om det.
Vissa hoppar glatt in i framtiden. Jag är mycket imponerad av sådana
som Olle Wästberg
eller Dick Erixon,
som utvecklar webb-publicistiken och skaffar fram nya diskussionsämnen.