Den inlärda hjälplösheten x(n)

1985-1988 arbetade jag på Riksbyggens dataavdelning. Riksbyggen flyttade 1985 in i ett palatsliknande kontor vid  Medborgarplatsen och till mina uppgifter hörde bland annat att administrera datakablaget i nybygget. I nyare tid har man dragit vidare till ett möjligen något diskretare kontor på överdäckningen av centralen, granne med Naturvårdsverket. Jag såg ibland den diskrete "jag blev aldrig bostadsminister"-VD:n  Ralf Hultberg korsa Klarabergsviadukten, innan han nyligen petades för Jan Nygren.

Jan Nygren har under långa tider vandrat ut och in ur Riksbyggen, beroende på (s) regeringsläge. När jag var på företaget var han inne en tid, under Hultbergs med tiden allt olycksaligare vapendragare Torbjörn Båth.

Riksbyggen kulminerade på den tiden och började sen utförsbacken. Först dök nog arkitekt- och konsultverksamheten och sen måtte man ha gått igenom skärselden.

Granne med ADB-avdelningen satt låne-ingenjörerna. Vad gör en låne-ingenjör? Svar: Går igenom alla ritningar på nya hus och ser till att de stämmer med normen. Optimerar dem så att man ska få så bra lånesubventioner som mjöjligt.   Flyttar på en dörr eller vägg här eller där så att det stämmer bättre med God Bostad.

Så var det då åtminstone på åttiotalet. Att missa en fördel i konkurrensen vore ju oförlåtligt, så man kan ju förstå.

Var de många?  Jag kommer inte ihåg, men kontorslandskapet var väl 10 x 20 meter, så det kanske var ett tiotal.

I CAD-verksamheten filosoferade mina arbetskamrater mycket om möjligheten att integrera konstruktionsritning med underhållsplanering för byggnadens hela livscykel.

Vi är bombade tillbaka till verkligheten. Hus rivs oavsett CAD-innehåll. Lite färre låneingenjörer och lite mer tur med framtidsvisionen hade man nog behövt.