Och varför egentligen så hårt bita sig fast i den apparat som Anders Isaksson så vältaligt gisslar? Birgitta Dahl svingar den seniora partipolitikens klubba, men det kunde finnas alternativ. Personvalssystem kan nu användas aktivt för att rekrytera nya politiker förbi valberedningsköerna. Den allmänna välviljan borde enträget uppmana erkänt duktiga personer att göra värnpliktsinhopp i politiken, precis som för barnavård och annat.
Om jag ögnar igenom riksdagens web-sajt så är det som nästan överallt i den nutida hypade webvärlden: Utanverket står på tå och sträcker sig mot himlen, men innehållets "mervärde" är det nästan ingen som tänker på.
Riksdagens bleka kompetens är en tickande bomb i vårt samhälle. Tänk om denna anonymitetens trehundrahövdade fårahjord skulle drivas ut i personvalskampanj! Finns det några utropstecken att rösta på? Jerzy Einhorn var väl ett bra exempel på det jag menar med demokratisk värnplikt. En del gamla kommunalråd, Johan Lönnroth, Siw Persson, Juan Fonseca, Widar Andersson skulle jag kanske uppmärksamma. Bland alla ombudsmän skulle jag välja Johnny Ahlqvist.
Heder åt de unga kvinnor som slutar för att lära sig något annat också, de har en poäng mot alla överåriga ungdomsförbundare.
Kolla in riksdagens sällsynt fina web-service och begrunda!