Kunskapslyft i ALU-kärret - eller kan man vara så fräck att man...?

Min äldste son går sen ett par år på datalinjen på KTH. Hur många är ni frågade jag idag. "Ungefär 150 i varje årgång, men det är väl ungefär hälften som går ut..."

Betänkligt! Varför inte femhundra eller tusen?!  De skulle säkert försvinna in i arbetsmarknaden lika lätt som guldpengar som kastas över en folkmassa just nu. Och nog finge de jobb  i lågkonjunktur också...

Man anar följdaktligen att det finns substans i kritiken mot bristen på fantasi i landets ledning. Det är naturligtvis på högskolornas dataingenjörsutbildning och liknande man bör satsa. Kanske behöver man chockhöja lärar- och professorslöner - men varför inte? Har vi inte fått nog av tjusande nolltillväxt.

Forskning kan vara svårt. Jag kan tänka mig att Unckel och Tham har gjort ett och annat snedsteg mot facit i ambitionen att befordra det bästa med inhopp i forskningspolitiken. Men detta med grundutbildning är nog inte så svårt.

Borde alltså inte vara det?