Hoppfull politisk sommarnatt
Gomorron-världen, denna kvalitets-långkörare, som möjligen
långsamt håller på att köra ner sig i de egna hjulspåren,
hade några glada inslag om inrikespolitik idag.
Klas Eklund talade avspänt om de fatala bristerna i socialdemokraternas
90-talsprogram, som han själv hade delansvar för som programarbetets
sekreterare.
Lotta Gröning, som förr om åren skuggat Marita Ulvskog
som dogmatisk massmedierödstrumpa, gjorde utan att blinka tummen ned
för svensk arbetsmarknadspolitik.
Jag tycker mig se ett nytt mönster på väggen vad gäller
svenskt politiskt management. Intresset för kompetens och effektivt
empiriskt kunskapande förenar människor över alla gamla
partigränser. Vinnare och arbetande deltagare på denna den nya
svenska politikens band wagon är förslagsvis
-
Personer med samhällsvetenskaplig kompetens kombinerad med god samhällspraktik
(utanför det politiska kött-grytsområdet).
-
Politiker, som är så pass seriösa att de uppskattar och
klarar av att bedriva personvalskampanjer
-
Internationalister - aldrig fel idag.
Förlorare är:
-
De borgerliga partierna. Betonghäckeriet i vid bemärkelse är
lika utbrett som i socialdemokratin och vad Bildt sysslar med är totalt
outgrundligt.
-
Det massmediala etablissemanget. Vem orkar med tjugo år till av ledare
i DN eller SvD av personer som faktiskt sitter inomhus i sitt eget etablissemang?
Vem orkar en dag till med det LAS-ade gäng som befolkar radio och
TV?
-
Den akademiska samhällsvetenskapen. Måste vara inne i en av
sina verkliga förfallsperioder i ett långt historiskt perspektiv.
Vad kan det då bli? Kanske någon slags ny öppen
och entusiasmerande form av "social engineering". Kreativitet, konkurrens
och anti-dogmatism?
