Det är svårt att bli klok på stora män. Hur stora är de egentligen och vilken nytta kan de göra?
Man talar om politikens förminskning och så rätt är det. När jag var nyutexaminerad akademiker hade statsmakten ett galopperande storhetsvansinne. Muskelfjädrande political engineering-myndigheter som Statskontoret och Riksrevisionsverket växte mot skyn och vi var minst 1200 som gjorde timslånga ansökningsprov vid varje rekrytering. Best and brightest har de alltså haft, men ner i avgrunden gick det nog.
Idag sker mycket av samhällsutveckling nogsamt avlägsnat från politikernas och deras byråkraters alltför välkända inkompetens. Något annat är inte möjligt. Man kan ju inte utforma sin individuella eller företagets konkurrensutsatta planering med våra politiker som överrockar: Politiker som man i de flesta fall nog inte skulle tycka var välutbildade och företagsamma nog att få anställning i det egna företaget.
En del är ju dock habila, de kan saker som inte går att lära ut på universitet sägs det. Men de vet för det mesta inget om framtiden och möjligen inte heller om nutiden. Inget om teknik eller företagsamhet. Endast ett fåtal förstår marknadsföring (personvalskampanjer). En stor skock om 349 ursäktade personer, som i många frågor måste suffleras väldigt noga för att de inte ska fatta tokiga beslut (som PUL-lagen).
Och som som ägnar en hel del tid till att skriva bygdemotioner,
När jag var i staten kände jag en viss pirr av förundran över att Gösta Bohman skötte ekonomin. Kunde han mänskligt att döma ha några egna tankar i den svåra specialitén?
Med svärsonen har jag också undrat. Veckobreven har med tiden blivit stenåldersmässiga, web-tekniskt. (Om än geniala för att undergräva en försoffad journalistik.) Mycket besvärjelser om bredband och annat, men nog lät det ganska mycket som en "teknik-dropping". Skulle denne man få förtroendet att löda ett kretskort på Ericsson om det behövdes? Hur smalt specialiserad kan kompetensen att leda bli?
Det finns en annan konstig sak. Lars Ramqvist kan kanske heller inte löda, men han skulle inte klara sig om han inte kunde hålla all personal i trim.
Vad ska en partiledare göra? Ifråga om ledning? Bildts internet-entusiasm har på intet sätt generellt smittat av sig på de egna riksdagspolitikerna. (Och inte har han lärt sig så mycket själv som sagt).
Vore det så tokigt att lägga ner hela rasket?? Att satsa på Bryssel och kommunerna enbart. Skulle vi sakna dom?
(Men Riksdagens webbplats är fantastiskt bra, den skulle jag sakna!)