Jag lyssnar på en "lördagsintervju" med Lisa Söderberg vs. ett par av våra våra vanligaste skjutjärnsjournalister. Blir omåttligt imponerad av denna dam, hennes moderligt stylade chefsauktoritet tycks kunna få en Margareta Winberg att smälta till en fläck på väggen.
Hon har en avslöjande poäng när hon påpekar att under tiden som kampanjen mot radions verksamhetsplanering pågått i egna och andras medier, hade ingen enda journalist tagit någon kontakt med henne.
Jag tycker, i motsats till alla andra uppenbarligen, att Hempel och Jonsson är erbarmerliga. Försöken på slutet att ifrågasätta om teknikförändringen är rimlig med förflugna argument om WAP och börsryktestrams simmade långt under lågvattensmärket. Kunskap suger, men journalister är vanligen bara kunniga på att vara inadekvata.
Johan Berggren i Dagens Nyheter, som jag tycker är ett journalistisk glädjespridare, står också på radiobarrikaderna - om än med bra idéer om att alla kanalerna är bra att ha. Han hissar Hempel och "På håret" i Gomorronvärlden, som sörjts offentligt. Jag förstår inte.
Vad vore det för fel med att lägga ner P1 och börja om med något nytt? Trots Tännsjös varnande kulturartikel?
BBC eller Jan Stenbeck får ett uppdrag eller nåt sånt.