Har just insett nöjet med att lyssna på klassisk mp3-musik i en riktig mp3-spelare. Det är att plötsligt inse att man faktiskt verkligen kan höra ouvertyren till Händels vattenmusik mitt i trafikbruset lika tydligt som om man satt vid dirigentens fötter. Eller uppleva ett stycke Rachmaninov i bussen lika tydligt som om man hade huvudet inne under flygellocket. Kvalitet har betydelse. Plötsligt har jag fått förståelse för tonårsbeteenden med Walkman i bussen.
Naturligtvis har det varit samma sak i några hundra år.
Ingenjörsteknik och arbetets mästerskap bygger samhälle.
Karl Marx, Thomas More och alla andra domptörer i den samhällsvetenskapliga
överbyggnaden har inte gjort så mycket annat än krattat
i manegen efteråt. Och ställt till en massa elände i många
fall alldeles i onödan. Religiositet skapar inte så sällan
livslångt lidande, ja rent av mass-självmord.