"När vi filosoferar, skulle vi vilja hypostasera känslor där inga finns. De tjänar till att förklara våra tankar för oss".----
Om det vore så väl..
Ty varifrån kommer stridiga viljor och koncentrationsproblem. Problemet kan tas som en djupare variant av Wittgensteins pedagogiska fråga : "Varför lyfter jag nu armen..."
Och utanom det egna reviret är det lika ovisst: Friktion och utanförskap i socialt liv. Vilka möjligheter har man där att positionsbestämma sitt medvetande?
Osäker är naturen. Ångesten har man för vadan och varthän. Blind är subjektiviteten.
Man kan inte heller tro att längtan är en produkt av fri vilja. Men tanken har dock känsel!
Summa summarum: Otillfredsställelse, tvivel och livsångest.
Men, med krafttag, upp ur stolen! Resa är bättre än
att drömma!