Mina tankar går till understreckartegelstenar i SvD. Om att göra till sin livsgärning att skrapa med foten vid dörren. En prästesång som är en silkestråd av å ena sidan å andra sidan.
Och jag slutar att läsa vid 57 % från början räknat.
Kommer att tänka på min egen tid som utredningsskrivare i framtidsprognoser för energi och ekonomi. Hur vi gjorde så. Garderade och förklarade. Putsade allt på alla sidor. Fjorton gånger gick bollen elegant över nätet innan vi satte ner foten i en ruta på planen. Christer Öhman, skolad på Konjunkturinstitutet, kunde lära mig allt om sådant.
Vi skrev om 1985 eller kanske 1995. Endast sällan något så exotiskt som år 2000. (Märk "endast sällan", inte aldrig!)
Detta är naturligtvis en smygande tvinsot. En beteende benägenhet
som styr vandringen till ökenmark.