Regn och gomorronvärlden i P1. Som har blivit sämre, det har jag ord på från andra. Så allt är inte subjektivt här i världen. Jag har lärt mig att undvika första och sista halvtimmen, samt att göra något annat under den bedrövlige Dalman. (Jag ser ibland ett av livstidsnyhetsankarna i statstelevisionen på bussen härute. Han ser ut att bära hela vidden av det lidande LAS har åsamkat det kreativa samhället i sina trötta anletsdrag.)
En känd klokprofessor uttalar sig om tidsandan. Journalister är lika viktiga som politiker. Och det är nödvändigtvis inte något fel på dem.
Han slutar med att kantra över i påståenden av typen "slutet på vetenskapen" - ifråga om statskunskap och filosofi.
Åha, åhå!. Han nämner von Wright, som en gång upprörde mig ordentligt med en magsur drapa om bildningsvästerlandets undergång eller något liknande.
Gå och lägg er grabbar. Inse att 1900-talet är ett förlorat
århundrade för samhällsvetenskapen och det ädla tänkandet
(= svar på provokationen Slutet på vetenskapen). Den som har
någon energi kvar bör backa till Hume och Bacon och fråga
sig vad som egentligen borde göras.