Bacon tycker som jag om logikens otillräcklighet, se Novum Organum 12-14. Han ger bra motiv för induktiv metod.
Den vetenskapliga metoden i Bacons förslag är välmotiverad
som renhållning
gentemot vidskepelse och osorterad, oklar kunskap.
Men vi måste också inse att det finns en "trade off" gentemot
originaliteten
(och kanske intuitionen). I och för sig är det nog
detta som Bacon menar att induktionen förmår att upptäcka.
En bra utredning riktar sig också mot begreppen själva, inte
bara mot det
beskrivna antaget objektiva och utanförliggande.
Vad vet vi mer? Vi har filosofins catch-22: Specialiserad kunskap blir lätt individuell och okommunicerbar. När vi lämnar Euklides och naturvetenskapen gör sig detta påmint. Historien rymmer en kökkenmödding av överflödig, medioker vetenskaplig kunskap. 1900-talet skiljer sig därvid inte från tidigare sekler, annat än i volym.
Och vad slutligen gäller den personliga vishetens hantverk,
så överlever den med nöd och näppe historiens och
den biologiska omsättningens försumpningsregn. Här
landar vi i rent darwinistiska begränsningar, till synes orubbade
av medvetandets krumsprång i ett hörn av universums minnesförlust.
Vad vet gud mer än vi, vad finns sen bortom hans staket..?
Livets mening. Detta hål i tanken som är vår arvedel? Närheten till den heliga okunskapen, detta vakuum mellan mänskligt medvetande och något därbortom.
Varför bryter vi inte omedelbart samman inför de olösbara filosofiska frågorna kan man fråga sig?
Jag tror att det är en anti-intellektuell skepsis som leder oss
vidare, lika säkert som hjärtat slår.