Så plötsligt nu en dag får jag en impuls. Jag vill ha en serie bilder av just henne, denna charmiga och livliga kvinna. Kanske äga bilder igen. Blaska fram dem i mörker och få upp de magiska ytornas meddelanden.
Men det finns ju en motsättning mellan yta och helhet, mellan konst och liv, mellan gudomlighet och mänsklighet. Vem vill vara offer för voyeurism, tillplattad och uttolkad. Jag känner igen den reaktionen.
Nej, jag skulle nog inte ta i en kamera igen. Jag ser ganska bra ändå
förresten.