Bilder i nyhetssåpan, bilder i valkampanjer, rörliga bilder. Moderaterna och socialdemokraterna har näven djupt ner i annonsbyråburkarna.
Winbergskan i bildsåpa, hon försöker styra mig med sin breda tunga och vida kjolar. Det är pornografi i meningen utskuren bild och plattad yta.
Och alltid denna amatörism i politikens såpor, detta omfamnande av det plebejiska! Är det en dyrkan av pragmatismen, är det detta lagom med renhet från briljans som ska vara en politikens absoluta essens? Vad är skillnaden mellan nöjessåpan och politiksåpan?
Hur gick det i Rom? Hur går det här? Kommer vi någonsin i nivå med den athenska stadsdemokratins kompromisslösa styrkeprov?
Är linjen rak mellan romerska soldatkejsare och svenska helylle-socialdemokrater, med en eller annan Marcus Aurelius som knyt på kurvan?
Och dom andra veklingarna ska vi inte tala om…