UtKant

Att skilja myt från verklighet i språk, upplevelser och associationer - det är en delikat fråga. Förståelse utan föreställande, och därmed fördomsfullhet, ter sig svår.

Språket är mytens stenografi. Här blir disciplinen absolut - vi räds den svagsinte som inte sekundsnabbt skulle greppa innebörden av uttrycket "i morgon". Vi räds det herrelösa oförståndet.

Myterna i vardagen är så övertydliga att endast vår desto större acceptans hindrar oss från att tänka närmare på dem. Och vi kräver inte bara mentala, oemotsagda föreställningar om verkligheten, vi påfordrar också en social miljö som en ständig bekräftelse av vår tillvaro bland tvillingsjälar.

Landet bortom tvillingsjälarnas skyddsnät är den stora ödsligheten i vilken alla upplevelser, ståndpunkter och handlingar är möjliga. Har vi en gemensam gräns till denna mardrömmens utskog? Eller är vi olika på den punkten?