Du förälskar dig i din arbetsgivare och säljer din själ för lönen och bilförmånen. Du har därmed belånat dig så att ditt eget liv aldrig kommer att avslutas i vinst.
Du gifter dig och bildar familj och din energi skall utvecklas. Men det ska alltid leda fram till det slutliga förfelandet.
Du bygger ditt hus i ditt anletes svett och byter ånyo din själ mot ekparkett och charterresor med familjen till Söderhavet.
Men din hustru ska en dag börja med cipramil och checka in sin själ hos psykiatern på fina gatan.
Slutet kommer alltid och du kommer att mista ditt skal och upptäcka att det inte växer ut något nytt. Du kommer att fråntas dina barn. Du kommer att vandra in i asocialiteten. Det är din väg och också din utväg.
Men Profet, vad skulle jag ha gjort?
Gjort och gjort sa Profeten. Jag kan bara ge dig lite tröst. Tror
du jag har så kul själv här på mitt urbana filosofiska
café? Men, du kan väl kursa din livserfarenhet någonstans
och sen försöka på nytt. Nu vet du väl lite om livet,
eh? Men ta det lite lugnt med gods och guld. Och kolla kvinnorna lite på
insidan också, kanske. Och barnen har du ju trots allt i alla fall,
eller hur? Kom så slår vi oss ner därborta...