Det var som att trampa på glasskärvor från en annan verklighet. Den svenska flygvapeninsatsen beskrevs ingående. Knivskarpa spaningsbilder från Katangesiska flygfält med mål markerade. Uppenbarligen a piece of cake för ett land som en tid efter kriget av bara farten råkade bli en flygvapenstormakt. Den sydafrikanska chefen för det Tschombesiska flygvapnet, som totalt smulats ut, citerades. Han uttalade sig i chockliknande ordalag om J29-Flygande Tunnans häpnadsväckande effektivitet. Han framstod som en man med mardrömsproblem.
I en annat hörn berättades om infanterininsatser. På en plats hade ett par belgiska kompanier haft stora problem och ville inget hellre än att dra sig tillbaka. Några FN-svenskar tog villigt över. Några sjusärdeles duktiga svenska krypskyttar rensade upp totalt på ett par dagar. Speciellt framhölls en tornedaling, som tydligen var en riktig djävel. Motståndarna gav sig snart hastigt av.
Tankar.
Plus minnen av en hel del markeringar i tidningar av att många svenskar lidit av krigs-psykoser efter FN-tjänst. I det fördolda.
Allt är inte så självklart. Hälften av det skämtsamma nojsandet om Per-Albins beredskaps-poker kanske borde stanna i halsen? J29 i djungeln var kanske ingen chimär. Kanske högst betydelsefullt för Sveriges säkerhet under lång tid därefter?
Man kan bara vara säker på en sak. Vad politikerna än
pladdrar, så ljuger de.