Politikers motdrag i kampen om tredje statsmakten blir alltmer intressanta.
Carl Bildt har ju bildat skola med sitt veckobrev under flera år.
En sådan borrande halländsk ihärdighet behövs nog
om just sådan ny kunskap ska slå rot. (Numera har Bildt också
en hemsida, som är alldeles perfekt.)
Tittade på en presskonferens för vårbudgeten, som finns i Real Audio på regeringens hemsida. Mäkta intressant! Perspektivet blir nämligen helt annorlunda. Uppfattningen om tjuv och polis kanske likaså.
I lågupplösning i Real Audio ter sig både finansministern och journalister som suddiga, lätt flaxande tecknade seriefigurer. Journalisterna zoomas in uppifrån, vilket faktiskt gör dem något ömkliga.
Några är gamla kufar, som i decennier oemotsagda i rikets huvudmedia fått utveckla sina säregna uppfattningar om vad som är viktigt i svensk politik. De gör sina något trötta fäktstötar med en del puttinutt, som de tydligen researchat fram enligt sina ordinarie rutiner. Deras tankevärld tycks ofta ligga närmare tuppfäktning än management och verkligt politiskt hantverk.
Finansministern ser ut som den snälle magistern, som inte blir svarslös. Det blir lätt att hålla på magistern.
- - -
Har själv gjort mitt regelbundna byte till SvD igen och kollar in "Näringsliv". Inte oäven. Men i huvudsak är det väl den skära i vit version. Har förundrat mig över första sidans kolumnister/ledare. Ganska mediokra faktiskt. Dansen kring guldkalven på Stureplan tycks inte mäkta så mycket i det stycket.
Det är mycket långt till något i stil med Rosenberg, Wetterberg eller Rossander.
Man får väl ta Birgersson som alltings mått. Tills
vidare.