Johnny Ahlqvist är väl det närmaste man kan komma vad som i USA kallas en inflytelserik och respekterad utskottsordförande. Men han längtade alltså ut. Till den mer betydelsefulla verkligheten utanför maktens korridorer.
2. Läser på den icke-seniore riksdagsledamoten Grafs hemsida om hur det känns att träna inför Broloppet 12 juni. Läser med större intresse än jag läste moderat-kollegan Bills vintips-divertissementer. Carl Fredrik Graf verkar, om man ska döma av entusiasmen i rapporteringen på den egna hemsidan, totalt brista i respekt för den inlärda hjälplösheten i Riksdagen.
3.. Promenerar hela Götgatan i fredagnatten med min italienska norrländska. Försöker frenetiskt komma på vad den underbara Fellini-pastischen som utspelas på en norrländsk sandstrand hette, medan hon pratar om pojken i trädet i Amarcord.
Det är Fellini by walking. Krogberusningen ligger tjock över nejden i efternattstimmen. Människorna spelar utmärkt Fellini på trottoarerna.
Kommer hem och letar upp filmtiteln på nätet - hittar den
i en gammal repertoarlista för biografen Zita från 1998. "Kärlekens
himmelska helvete." (Agneta Fagerström-Olsson). Se den! Verkligt
originell! Eller snarare Fellini-just-too-much.