Läser en av mediale Hr Skyttes numera ganska vanliga rapporter
från en ny skön värld, som befriats från kårhusvänstern.
Visst är jag med. I stämningsläget. För oss som var med har det ju varit traumatiskt. Men nu får det inte bli för maniskt. Anders Carlberg har ju sen länge inträtt i en modern San Franciscus-gärning. Huruvida Birgitta Dahl har klätt sig nog mycket i säck och aska kan väl diskuteras. Det beror på hur man ser på Riksdagen. Själv har jag bara sett henne strävsamt trampa runt på cykel i Uppsala och kan konstatera att detta på intet sätt garanterar världspolitiken.
Nåväl. Skytte again!
Nu skriver han lyriskt om hur det är att pröva på att bo i New York och vill (nästan) kalla det kapitalismens triumf. New York som en välstädad, uppryckt och medborgerligt leende storstads-ikon. Där tryggheten har rullat in sina svallvågor över gamla ökända stadsdelar.
Jomen, jag håller med efter lite intryck för några år sen.
Men kapitalism!? Sitter de färgade glasögonen innanför ögonloberna? En kommun är väl en kommun är väl en kommun - även om den kallas för county? Byggnadsförbud, socialbidrag, tvångsomhändertagande av barn, polisverksamhet och lokala moralpaniker. Allt är i princip detsamma - bakom den kulturella fernissan? Lura inte i mig något annat!
Du har nog lite kvar att bearbeta ändå, min käre kontrarevolutionäre
ikon!