När prärien böljande har brett ut sig västerut i flera hundra mil möter stöter den, utan att alls höja sig, rakt  in i  Klippiga bergens fot.  Som en formidabel vägg reser sig bergskedjan just på andra sidan en svacka med South Platte River. Just där ligger Denver.

Denver ligger långt från allt, men nära bergen. South Platte River är svår att upptäcka inne i stan, den är borta ungefär på samma sätt som Munkbrokanalen i Stockholm. Men Rocky Mountains märks. Överallt där det är lite sikt ser man dem, inte vid den vanliga horisonten, utan en bit högre upp.

Gatunätet i amerikanska städer är något för oss européer att missakta och inte förstå. Kvadranterna i Washington liknar inte Streets i New York. Alla städer har sina finesser. Det tog en stunds körande i Denver innan jag insåg hur måttlöst obildad och oerfaren jag var. På kartan kunde jag bara upptäcka några kryptiska 800, 1200 eller 12600 på spridda ställen. Gatuskyltarnas nummer verkade vara utan rimligt sammanhang med verkligheten.

Tills jag plötsligt insåg att kartan var en karta. En karta att orientera sig efter! Om det stod 3400 i ett gathörn, betydde det ju att alla adresser där denna gata korsades var runt 3400. På den andra gatan. Ja ibland var det väl 3381, det måttades väl i yards eller något sånt.

Efter några dagars körande blev jag allt mer fascinerad av den rutade stadens själ. En gata gick norrut och söderut eller österut och västerut i evighet, även om den var avbruten än här än där av parker, motorvägar, golfbanor eller oexploaterade markområden.

Quebec Street, som vid hotelladressen var en övergiven säckgata intill den snedskärande  I25, kom in söderifrån som en massivt bred infartsgata, präriehöjd upp och präriehöjd ner med sävliga bilköer. Inne i centrum kunde man hitta den igen som en alldaglig villaområdes- och centrumgata. Långt norrut i stans ytterkant stötte jag oväntat på den en annan dag, som en kort bit obetydlig sidogata i ett industriområde med halvslummiga låghus.

Alltså, det vore som att upptäcka Götgatan uppe vid Norrtull och sen igen någonstans i Sollentuna. Säg mig bara numret, så ska jag säga dig ungefär var det är!

Den o-europeiska exotismen i USA har många sidor. På sätt och vis är det ett mysterium hur alla uppryckta rötter kan trivas. Alla dessa villaområden utan trottoarer och rekreationsområden med konstgjorda sjöar. Italienaren, indiern och svensken borde egentligen inte klara det.

Naturligtvis är det vad invandraren gör, när man inser att man kan byta till något annat.

I Denvers västra utkant reser sig bergskedjan upp till alla skidorter, många med toppar på 12000 fot. På  Interstate 70  bär det uppför i en våldsam uppförsbacke. I uppförslutet passerar man bland annat Idaho Springs, en charmig välbevarad 1800-tals guldgrävarstad.

- Hur kan det vara så äkta och idylliskt, frågade jag.

Oh, förklarade man, kommunen. Det vill väl säga, det politiska vårdade ömt och hårt det man hade. Ett Idaho Springs kan liknas ett Vaxholm eller Gränna, fast kanske bättre. Visst kunde man byta ut Sverige, som Peter Forsberg antydde i en lokaltidning, som jag läste.

I södra delen av stan, vid Denver Tech-området ligger det som måste vara stans Djursholm. Kvarteren är här närmast att likna vid rancher, med skog, dammar och inhägnader. Här är granngatorna till Quebec Street mycket smala lantliga asfaltsvägar med många fartgupp och stoppskyltar.

Naturligtvis, en ranch i stan, vad annars. (Om det nu är i stan Rutor som rutor. Allt är ju rutat i Västern.)

Det finns en hel del gated communities förstås, men också mer vanlig ny bebyggelse. Ofta minutiöst inredda med konsumentdeklarerade jogging-slingor, parkbänkar, dammar och allt.

Och överallt denna mystiska stillhet, som det moderna amerikanska industriella samhället bjuder. Man kan vandra runt i en sådan modern stadsdel med bostadsområden och enorma kontorskomplex, utan att se någon enda annan människa på långa stunder. Men de finns. Tusentals bilar strömmar förbi på den flerfiliga genomfartsgatan och hundratals bilar står parkerade utanför varje kontorspalats i glas och sten.

Bara en stadsbo från Europa (eller kanske New York), som ställt bilen och tagit en lite för lång promenad.

Man ska inte insistera med sina främmande vanor. Du behöver hyrbilen till så gott som allt, utom möjligen till att gå på toaletten.