Fallskärmarna dalar igen över det här gudsförgätna landet. Det är pengar som inte är lika surt förvärvade som politikernas. Men det ska nog ordna sig. När det verkar som mest kört, brukar lösningen vara runt hörnet. Har man kunnat desarmera miljöpolitiken som köpande konsument, så kan man säkert knäppa vissa direktörer på näsan som inte verkar arbeta hårt nog för brödet.

Surar du på Sveriget, som bara hostar upp mer och mer? Putäll på er moderna grevar och baroner, nu  ska vi dra fram något i ljuset som jag tycker är ganska trevligt och hedersamt, nämligen den självständige svenske ämbetsmannen (eller kvinnan).

Svenska ämbetsverk har sen länge vanligen en mycket platt organisation. Om du är så kallad handläggare får du jobba mycket självständigt och själv föredra ärenden för generaldirektören utan att mellanchefer lägger sig i alltför mycket. En hel del att göra, men du förväntas klara det efter eget huvud. Det måste ju finnas nån i Sverige som har erfarenheter, god kunskap och överblick och som kan skriva remissvar. Det är just du!

Resor, kommittéarbete inom och utom landet, remissskrivande. Du får representera landet i stort sett alldeles själv i ditt lilla och intressanta specialområde. Konsumentskydd för köksutrustning, industrins hantering av kemiskt avfall (del av frågan), statistik över elolycksfall, säkerhet för broar eller något sånt där.

Du  kanske inte alltid blir inbjuden till köttgrytorna, när det är så hett att regeringens inte alltför sakkunniga hantlangare är i farten. Sånt kommer och går,  men den utmätta kvoten av årliga resor till nordiska möten, Bryssel och annat består. Ingen bryr sig särskilt på svenska ämbetsverk när regeringen byts, jobbet sköts mer långsiktigt än så. Allt enligt grundlagen.

Det är inte så tokigt att få ha ett jobb med  ett sådant ansvar och ett sådant förtroende. Så har vi det i Sverige. Om det beror på Axel Gustafsson Oxenstierna vet jag inte, men klart originellt är det.

Och titulaturen, byrådirektör eller avdelningsdirektör, kan ju vara lite kattguld till  glädje på middagen hos svärmor.