Finnes ö. på Ö ?
 

Fördömt! Motorn går plötsligt ner i varv, stannar efter någon minut och går inte att starta igen. Vi var på hemväg sista dagen i hyrd motorbåt, en Marieholms 520, när det hände i Ingaröfjärden. Orsaken skulle senare visa sig vara skit i förgasaren och uthyraren försökte rädda vad som räddas kunde av förtjänst genom att påstå att vi tankat smutsig bensin.
 
Vi började driva. På fyrtio meter gick ankaret inte i botten. Det var då jag gick upp på fördäck och gjorde hjälptecknet med korsade armar, men fel eller opassande på något sätt, så att barnen har retat mig i två år för det.

Det var söndag eftermiddag och ganska många stora motorbåtar som passerade utan att att ta notis om oss.

Så efter en kvart hände det. En blåmålad segelbåt av inte alltför modern årgång tog ner seglen, vände och styrde upp mot oss!! Mycket vänligt och rutinerat satte familjen oss på släp och släppte av oss en timma senare vid hamnfogdens brygga i Saltsjöbaden. Inget för besväret ville de ha. Inte en antydan till sned min om motorbåt eller landkrabbor. De hade en båtplats vid bryggan utanför hotellet.
 

De är mest så jag upplevt  svensk lite övre klass: En begåvning för trevligt bemötande och ofta  sysselsatt med intressanta saker.
 

Man passerar gränsen till en annan värld mellan NK och Stureplan. Annan klädsel, andra sorters samtal att snappa upp. Peak-Performance, långt innan Peak-Performance var påtänkt. Casual så att det diskret skriker om det..

Man kan se dem på NK, på snabba ronder för att kolla om det man behöver finns inne. Man kan se små glimtar utomhus av den annorlunda sortens idyll inne på Östermalm, en ganska tråkig stenstad för övrigt. (Men det finns ju reservalternativ i Djursholm och där bortom.) Är det sommar kan man fortsätta ända ut till uteserveringen vid Rosendals trädgårdar.

Som förälder har jag som alla funderat över hur det påverkar barnen att ha det väl förspänt. Hur mycket blir lagom när det mesta kanske är möjligt?

Mina intryck från egna föräldrar kan sammanfattas i två maximer som får mig att se rött och som har försvårat kontakten med den äldre generationen:  1) Barnen ska inte ha det bästa, det måste till varje pris undvikas och 2) "Se så tysta och duktiga de är".

Ja, sen står man där. Man kan till och med få titta i facit.

Skulle mina barn ha fått det dom pekade på om jag hade varit född med kassa. Bil, lägenhet, jordenruntresor, jobb? Vore det bra eller blir det en kvarnsten kring halsen?

Och hur uppfostrar man barn att bli så där belevat artiga?

Alltså, sympatiska att ha att göra med, det står jag vid, men har dom allt? Finns det någon rikedom som bara den medel- och underklassige äger?

Undrar jag, när jag står här på norra sidan, på Stureplan, en saltström och några kilometer von Göran Greider entfernt,  och tittar upp på det vackra tornet på Nordstjernans  hus, istället för på kulturhuvudstadens installationskonst.