När jag hade flyttade in ringde jag upp kommunens näringslivsansvarige och blev innan jag hann säga något duschad med ett påträngande erbjudande om att hyra i nyrenoverade kontorslokaler. Jag ringde aldrig igen.
Mina egna diminutiva kontakter med det lokala näringslivet hör
inte till det jag vill minnas. Jag gjorde vid något tillfälle
ett reklamutskick till traktens företag, mest i goodwill-syfte, men
resultatet var noll. För att uttrycka det enkelt: Man är
inte van att göra affärer med främmande och för det
andra såg man inga affärer - i det främmande.
När jag hade flyttade in ringde jag upp kommunens näringslivsansvarige
och blev innan jag hann säga något duschad med ett påträngande
erbjudande om att hyra i nyrenoverade kontorslokaler. Jag ringde aldrig
igen.
Den lokale datorkungen i kommunen och skolan, en Dataflex-guru, hade jag mycket lite kontakter med. Jag ringde en gång för att förhöra mig om det fanns möjlighet till lite hjälp i form av elev-praktik, men fick ett halvt hånfullt "javisst, om du betalar bra" till svar. Emellanåt hade man utställningar och presentationer om bygdens IT. Ingen informerade eller bjöd in mig.
Landsbygdens frost och orealistiska förväntningar på omgivningen.
Jag ska genast kompensera genom säga att man är påfallande duktig i Bergslagen i allt som gäller ingenjörs- och verkstadsteknik, där fattas intet och nya företag etableras.
Lindesberg har en ganska intressant industrihistoria med bl.a. motortillverkning
och Sandströms skidfabrik. Men inga riktiga genombrott någon
gång trots allt. Idag är man en viktig kugge i Volvos och Bofors
företagsnätverk. Det finns därutöver en del medelstora
industrier, både gammalt och nytt. (Jag ska berätta mer om det
i ett annat sammanhang, eftersom jag kört Securitas-bilen i Lindesbergsdistriktet
en sommar.)
Boendes i ett gammalt missionshus vid sjön Uskens södra ände hade jag en datakonsultkollega och UNIX-expert i ett annat missionshus i sjöns norra ände. I motsats till mig hade han flyttat dit för att bedriva sin näring på platsen. Han var förgrymmad över svårigheterna att göra affärer i norra Örebro län. "Bara jag kommer över länsgränsen till Grängesberg så är det faktiskt klart bättre.." sa han vid något tillfälle.
Landet, där vi kanske skulle bryta mark som moderna tjänstetillverkare, hade naturligtvis ingen datortjänste-marknad att tala om. Att kommunerna i det här hörnet av landet har en omfattande ADB-utbildning och under arbetslösheten har utbildat arbetslösa i ADB lika frenetiskt som arbetsmarknadspolitiken har asfalterat Norrland, har inte omedelbart förändrat läget.
Jag förmodar att det är så att om man är född och uppvuxen i ett före detta industriellt styrkeområde i Sverige, som nu går på knäna, så biter man ihop tillsammans med de sina för att komma igen - av egen kraft. En 08, som tror att han är något, förefaller nog då höra till det minst angelägna.
Det är här någonstans som kommunalrådets vision
om en via reklambyrån inköpt Silicon Valley åker in på
det nerlagda stålverkets mörka stickspår.
Dataskolan i grannkommunen hade en imponerande verksamhet, utbildade både pastorer, företagare och andra på sin regionala marknad. Regeringsrepresentater stannade gärna till vid detta läskande vattenhål på sina resor.
Någon gång runt 1990 var jag på en utställning vid vilken dataskolan visade sin stora satsning: En mycket påkostad bild-länk till högskolan i Örebro, dvs man underlättade för bygdens många arbetslösa att vidareutbilda sig med distansundervisning på universitetsnivå. Den här bildlänken var så avancerad att ett företag i London hade engagerat sig och visade upp sig i andra ändan på skärmen.
Jag står då där och tänker på min rådlöshet
när det gällde att förankra PC-databasprogrammering och
"stockholmsk" personal-computer-kultur i detta ursvenska landskap. Jag
tänker att det jag ser egentligen är en slags perversion.
Eller låt mig säga att det förefaller mig vara en sofistikerad
form av inlärd hjälplöshet: Arbetslösheten
i sig blir föremål för den finaste och vackraste ADB-tillämpning
man kan frambringa!
En stad med huvudstadsläge i Sverige, stor gott och väl som Norrköping, Västerås, Uppsala men utan karaktär! En krämarstad utan profil. Varför har man inte tidigt börjat bygga en högskola? Varför kan man inte utnyttja sitt centrala geografiska läge?
Outgrundliga äro de kulturgeografiska vägarna.
