Dålig journalistik inspirerar ofta till de bästa kolumner som skrivs här i landet. Kanske är det samma mänskliga ådra som den frireligiösa etablissemangskritiken på 1800-talet.
DN:s och SvD:s radio- och TV-recensioner har varit små strongholds av briljans, åtminstone under de decennier som jag kan minnas tillbaka på.
Ofta också nyutveckling, som till exempel en viss Berggren på DN : En tänkare med begrip om modern underhållning och som experimenterar med ett skrivsätt som för tankarna till brandspruta. Många damer genom åren, som ställt skåpet till rätta med ordentliga smällar på näst sista sidan.
Cecilia Steen-Johnsson känner jag lite. Hon skriver idag gotländskt
stillsamma reportage i tant-sensualistiska Sköna Dagar, men hennes
giftiga insatser i kritiken av svensk neutralitetspolitik och ubåtskrig
är inte att leka med.