Det är också sant att det inte är helt professionellt, håller nog inte riktigt rent praktiskt för att handlas med på företags- och konferensmarknaden. (Namedrop: Även om jag satt nästbords med Bo Strömstedt och några till en söndag härförleden.)
Från lokalblaskan:
"Grävlingsberg köptes i slutet av
1800-talet av de tyska bröderna Emil och Oskar Herman, som uppförde
sommarvillorna Storstugan och Utsikten i tysk nationalromantisk stil, liksom
borgruinen och en del lusthus och tjänstebostäder. På 1940-talet
köpte Baptistkyrkan ....
... Eva Munck tagit över. Hon vill rusta
upp området, göra swimmingpool i borgruinen och bygga fyra nya
"kruthus" med ett trettiotal nya hotellrum.
Och:
"Kummelnäs Vikingshills Vänner består av över 200 fastighetsägare, som protesterar mot planerna för Grävlingsberg. Utbyggnaderna skulle innebära en brutal förstörelse av området, säger..."
Jomenvisst. Grävlingsberg
är en upplevelse, ofta har jag tagit mitt söndagskaffe där,
overlooking the saltsjöinfarten till huvudstaden.
Det är också sant att det inte är helt professionellt,
håller nog inte riktigt rent praktiskt för att handlas med på
företags- och konferensmarknaden. (Namedrop: Även om jag satt
nästbords med Bo Strömstedt och några till en söndag
härförleden.)
Man känner igen sig, som medborgarna i Socialdemokratiet brukar säga. Jag bodde granne med samma visa på Kungsholmen, när St Eriksområdet skulle byggas. Förfallet i våra hjärtan kan man nästan gå i krig för. Det gör ont när knoppar brister, och tydligen även när städer byggs - något vi alla bör tänka på.
Ifråga om Kungsholmsstrand var det väl en uppbar dumhet att
bekämpa en vacker och naturlig stadsförtätning. Och jag
önskar Eva Munck lycka till i Kummelnäs. Mossan i våra
hjärtan behöver hållas efter!
