Gloria
Louise passerade kommunalkontorets växel och gick snabbt över
till den inglasade förbindelsegången till socialförvaltningen.
Hon satte upp farten som om hon var hemma i huset. Skulle nog hitta
var barnomsorgschefen satt, trots att hon aldrig varit just där.
När hon skulle igenom till den inre spiraltrappan mellan tredje
och fjärde våningen möttes hon av en handläggare de
haft, hette möjligen Iréne i förnamn. Hon verkade vara
igenkänd. Inte så konstigt väl efter tidigare besök
och alla skriftväxlingar. Det gjorde inget, hon kunde växla några
ord med henne också. Att hon egentligen inte hade tid bokad hos hennes
chef, men att det ändå var överenskommet. Vilket ju var
bluff. Hon visste hur hon skulle hantera Iréne och det kändes
bra för en gångs skull. Lyssna, lite försiktigt beröm
och sen matter-of-fact igen. Typiskt sopis. Hon lämnade henne beslutsamt,
det var ju hennes chef hon hade siktat in sig på för en gångs
skull.
De hade ett trevligt kafferum borta vid spiraltrappan med lite konst,
ja det kunde man väl unna dem.
På fjärde våningen var det tyst, så tyst att
barnomsorgschefen steg ut i korridoren när hennes fotsteg hördes.
Ja, ja, nu kände hon igen henne! Hade nog sett henne på Domus
då och då. Glasögon och tillbakadraget sätt, lite
märkligt att se henne i verkligheten.
Louise var också igenkänd, Gloria Fischerström visste
tydligen mer än man anade. "Gäller det Sofia och ja, jag kommer
ju inte ihåg..." frågade hon som det hade varit på
våningen under.
Louise såg in i hennes blick, det var både glas och djup.
Det var tyst, de var ensamma och Gloria såg ut som om hon stod där
för att visa att man kunde se igenom henne..
Louise tvekade lite, det var faktiskt inte riktigt som hon hade tänkt
sig. Långtifrån.
"O, nej, det är bara bra. Visst förde vi en hel del liv
med överklaganden och så när vi flyttade hit, men det är
ju åtta år sen nu! Nej, inte alls. Jag kom hit för
att vi flyttar från kommunen nu och jag tänkte bara att jag
skulle visa att vi tycker att det har varit bra för det mesta, att
ni på barnomsorgsavdelningen har alltid varit juste mot oss.
Jag tänkte att det kanske inte är så vanligt att
man tänker på det, så jag var på Domus och köpte
en liten blomma... Varsågod. Vi är nöjda. Ville bara tala
om det.. "
Gloria var som förstenad och Louise hörde inte vad som kanske
var hennes förvånade tack. Hon tittade på Gloria som stod
stilla med krukväxten i famnen framför det stora fönstret
i korridorens ände - och hon såg att kvinnan till slut log.
Hon drog sig bakåt mot spiraltrappan och vinkade innan hon snurrade
ner igen. Bra idé var det nog det där. Tänk att vara Gloria
och chef... Svårt att tänka sig in i...
