Så en kort stund hörde jag den offentliga sektorn fara i luften. Seniora fyrtiotalistdamer fostrade i det gångna århundradets stora socialsvängeri, dryftade aktuellt omorganisationeri och krymporganisationsutvecklande.
Har svårt att tro att rätt jag hör! Ironier och snabba knyck. En snyting på Ringholm, men också giftigheter om först-in-sist-ut och annat hemkärt. Tonen är lätt, men innebörden är nog ett brus från en ny värld. En ny ande som säger: Ditt jobb har du så länge som det jobbet behövs och så länge som du är rätt placerad...
Samma dag som Lena Askling skriver en drömmande tillbakablick på den stora gruvstrejken. Eller var det Rapports födelsedag?
Är det kanske så, att när man minst anar det, tar historien ett resolut kliv över en?