Det tillitaste landet?

A. VI ÄR INTE SOM ANDRA

Sverige kritiseras numera ofta för att vara oansvarigt och slappt i epidemibekämpningen. Vi har blivit en skurkstat som ensam visas med rött på kartan i TV-studion. Svenska medborgare är ovälkomna i stort sett överallt.

Frontmannen i den inhemska oppositionen mot den svenska Corona-strategin är kanske Björn_Olsen. Han hade sitt sommarprogram i går (28/7) och hade därmed en möjlighet till att matcha Anders Tengvalls motsvarande program (den 24 juni).

Olsens sommarprat var mycket intresseväckande och välgjort, men jag blev inte så värst mycket klokare på vad Olsen och hans 22-grupp skulle ha gjort bättre än FHM-gänget. Jag kan inte undgå en känsla av att det vilar en viss logisk sluddrighet över hans argumentation.

Han utropar sig till segrare i kampen mot Tengvall. Det är inte så klart vad Olsens seger består i. När programmet sändes gick faktiskt kurvorna Tengvalls väg.

Kritiker av dem svenska epidemi-hanteringen har en benägenhet att när argumenten hotar att tryta, dra till med att ”5000 döda är ett överväldigande bevis för Sveriges misslyckande”. Att man då svarar att andra länder som England, Spanien, Belgien har samma eller högre nivå än Sverige på överdödligheten slår man tillbaka med nordiska länder, som ligger nästan på noll.
Emellertid, nu finns det ett intressant fall att tröska orsakssamband ur: Skåne som i skador ligger jäms med Danmark. Med svenskt recept.


Jag står nog pall som Tengvall-supporter. Det mesta i Sverige hanteras okej. Det som brister ordnar vi till. Det är ju det det handlar om.Folkhälsomyndigheten går på högvarv med att skapa statistik, dokumentera och skriva anvisningar.

Enligt attitydundersökningar är 80 % av folket nöjda.


Under våren följde jag presskonferenserna i Solna noga. Jag kände faktiskt stolthet när det aktiverande, vuxna anslaget spelades ut. Regeringen hävdar att vetenskap slår politik. När det verkligen gäller då är mobbningskandidaten Sverige inte att leka med.


B. SVENSK MYNDIGHETSKRAFT Vi står och faller inte med regeringen. Det var Axel Oxenstierna som redan på 1600-talet såg att skötseln av landet inte kunde anförtros virrpannor i den politiska toppen. Sverige fick sina första myndigheter.


Detta landet gillar management som är grundat på vetenskap, #konsensus och arvet från Axel Oxenstiärna samt Saltsjöbadsöverenskommelsen.
(Man ville tala med hr Trägårdh. Hur mycket kan man säga att Sverige skiljer ut sig? Seriöst. )


Jag har själv varit en del av detta myndighets–Sverige. Jag har sett denna unika maskin inifrån.

.
De svenska myndigheterna är olika stora. De är ett par hundra till antalet och förklarar varför den svenska regeringens kansli har en så beskedlig storlek. De kan ha 10, 100 eller 10 000 anställda, men de har mycket gemensamt.


Regeringen styr myndigheter utifrån ett styrdokument, som staten skriver endast en gång om året. I verkligheten sker naturligtvis en hel del informell påverkan, men respekten för idén om den självständiga myndigheten är stark i Sverige
De statliga myndigheterna leds av generaldirektörer, som utses av regeringen. Länen har landshövdingar, som ansvarar för vissa statliga verksamheter i den kommunala verkligheten. Förordnande-perioden är typiskt fyra eller sex år.

Dessa tillsättningar är inte särskilt politiserade. Oftast fungerar de som reträttplatser för erfarna politiker. I Sverige finns ett mycket starkt stöd för idén om oberoende professionella myndigheter och den som försöker storma in som en ny chef med omvälvande idéer, brukar snabbt möta formidabelt motstånd.


Myndighetens anställda handläggare kallas ofta byrådirektörer, trots att de numera saknar byrå med underställda sekreterare, sifferräknare etc. De har automatiserats bort.


Men den svenske byrådirektören står stark. En oinskränkt anställningstrygghet, god utbildning, områdesansvar och numera en spännande vardag med EU.
Jag vill mena att en handläggarroll på en central myndighet är ett väl så gott val för en samhällsintresserad person, som att sträva på som disputerad forskare.


Den svenska benägenheten för att platta till organisationer gör att handläggare ofta får göra föredragning av ärenden direkt med högre chef. Ett annat uttryck för att sätta effektivitet och god personalhantering främst är när regeringsdepartementen låter kunniga och erfarna medarbetare på myndigheten representera Sverige i kommitté-arbete i EU. Rapportering direkt till en departementssekreterare. Det är också en fin karriärväg.

Så kan det vara. Hygglig arbetsro långt borta från politikers ytlighet och korta perspektiv. Ingen förslösad tid på att ständigt behöva söka forskningsanslag.


Onåbar för eventuell direkt påverkan från regeringsfolket bakom sin avdelningsdirektör och generaldirektör.

C. SKO-FELET – ANDERS BORGS STRAFFEXPEDITION MOT STATISTISKA CENTRALBYRÅN 2008
En minister sätter sällan sin fot på en myndighet och en direkt kontakt med verksamheten på golvet är otänkbar. Ett undantag att minnas är skofelet på SCB 2008, som skapade skapade turbulens i prisindex och prognoser flera år framåt. Det hände sig att det hade blivit ett olycksaligt slarvfel i beräkningen av den privata konsumtionen av skor. Nationalräkenskaper är ett komplicerat arbete. Uppemot ett tusen Excel-ark används på nationalräkenskaperna och allt sköts nog vanligen med en stor passion för pålitlighet.

Alltnog, skokonsumtionen visade en orimlig ökning och BNP totalt hamnade en halv procent för högt. Att larmet kom från externa användare och först efter flera månader, gjorde inte saken bättre.


Finansminister #Anders_Borg, som hade fått in felet i sina prognoser, blev högeligen upprörd. SCB hamnade under en extrem press.
All Statistiska Centralbyråns personal kallades till ett möte med finansministern. Personal i Örebro sattes på buss till Stockholm.
Merparten av dryg tusentalet anställda satt i halvmörker på Cirkus Djurgården. Vad skulle hända? Vi visste inte.


Finansministern gjorde entré och höll ett flammande strafftal. Han gjorde klart att SCB hade skapat en allvarlig förtroendekris.


Anders Borg stegade kors och tvärs över den cirkelrunda scenen. Från kant till kant, framåtlutad, händerna på ryggen, upprepandes att ”DETTA FÅR ALDRIG ALDRIG HÄNDA IGEN!”


Tanken bromsade in, likt akvariefisken, som som simmar mot rutan och undrar. Likheten med Kalle Anka i djungeln på julafton dök upp.


Ministerns skotramp på Cirkus runda scen fick vår generaldirektör och avdelningschefer redogöra för hur myndigheten avsåg att agera för att återställa förtroendet för Statistiska Centralbyrån och nationalräkenskaperna.
Regeringen meddelade att chefen för myndigheten vid återkommande tillfällen skulle kallas upp till regeringskansliet för rapport till regeringen om genomförda förbättringar i myndighetens arbete.


Så var det.